Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiskt författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORISKT FÖRFATTARSKAP
Det kan nu vara tid att titta en smula på vad jag fyllde de
flesta lediga stunder med under mitt hela liv sedan jag lämnat Upp-
sala. Det hade för övrigt som vi sett börjat med journalistik redan
under universitetstiden. Genast efter min ankomst till Stockholm hade
Dagny åt mig överlämnat att recensera en av Svenska fredsföreningens
småskrifter, som jag i högst överlägsen ton avslöjade såsom tillkommen
på initiativ från tsardömet för att hos västeuropéerna inskärpa Rysslands
oövervinnelighet. Särskilt fru Broomé, som framför allt var fredsvän,
kände sig mycket illa berörd av min artikel, och jag hade snart i freds-
vänliga kvinnokretsar samma rykte som min lärare Hjärne, att vara
otillgänglig för verklig idealitet. Fru Broomé och jag kom emellertid
snart under rösträttsrörelsen i gott förhållande till varandra.
Då jag utom för rösträttsstyrelsens sammanträden höstterminen 1902
sällan hade någon anledning att gå ut om kvällarna, hade jag gott om
tid för vetenskapligt arbete och ägnade mig också åt en mycket lång
artikel i Historisk Tidskrift med anledning av nyss översatta memoarer av
den franske emigranten i svensk tjänst, general de Suremain. På Riks-
arkivet trivdes jag bra, fast riksarkivarien Odhner nu ersatts av Emil
Hildebrand, min kamrat Karls farbror, som knappast var känd som
älskvärd, men mot mig visade mycken välvilja och hjälpsamhet. Tiden
före jul, då jag arbetade liksom på beting och inte ens hade tillräcklig tid
för motion, var ganska påfrestande, men att jag hade det bra inombords
framgår bäst av mitt jubelrop: »Ä, att få vetenskapa litet — det är annat
än att få tugga barnmat åt Dagnymänniskor, som inte kan fördra stadig
föda!» Med en viss fart gick det också — 16 sidor om dagen de dagar
då jag inte var i skolan. Det dröjde dock hela fem år, till 1907 vid jul-
tiden till nästa vetenskapliga arbete. Det blev en artikel om 30 sidor stor
oktav för en festskrift till professor Hjärnes 6o-årsdag, som skulle in-
träffa den 3 maj 1908. Den hade titeln »Till historien om Sverige och
Ryssland 1796», och där fick jag för första gången användning för mina
engelska arkivpapper.
Men mellan de Suremain och Hjärne låg en del populärhistoria. Ur-
sprungligen hade jag tänkt mig att Geijer skulle ensam uppta ett helt
häfte av »Odlingens stormän», men den svällde ut alltmer och när den
var färdig blev den en bok på 338 sidor — mitt första större arbete.
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
