Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiskt författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
Egentligen var det våren 1903 jag på allvar började den, och under pås-
ken kunde jag skriva ungefär tio sidor om dagen och ibland ända till
fem sidor i timmen. Först kostade det mig en viss ansträngning, men så
var det alltid för mig i början. Erdmanns Geijerbok var den enda större
som då fanns, men »den karlen är i stånd att förfuska njutningen av vad
som helst med sin nervösa, feminina stil. I går såg jag honom på biblio-
teket, och han såg ut precis som jag föreställt mig honom. Kanske kon-
trasten med Erdmann eggade mig.» Självständighetslängtan är över mig
igen — jag skulle vilja slå mig till full harmoni och säga åt Gud : Jag
släpper dig icke med mindre du välsignar mig. Skrev sedan hela dagen
och var huvudyr, men mycket road och lycklig.
Undrar om det någonsin blir mig beskärt att skriva något som kan glädja män-
niskorna. Jag tror att om jag kan det, måste det bli genom dig (Anna), ty du har så
förunderligt förstått att locka fram det ljusa hos mig, och Gud skall veta att eljest
är det nog och övernog av mörker inom mig — bitterhet och skuggor av en dyster
barndom och misstro mot alla fullvuxna. Jag frågar mig åter och åter : ska man
kunna skriva poesi, när man aldrig hållit av ihembygd och familj, bara fosterland
och idéer?
Emot mig själv sätter jag här som kontrast Geijer, som jag under
påsken 1903 för fram till 1809.
Tydligt ser jag hur den myckna värmländska släktkärleken och nöjena och den
harmoniska barndomen bidragit att göra honom naiv: utan bitterhet, men också utan
förståelse för sorg. Denna hans brist på släktskap med mig själv gör, att Geijer
förefaller mig slätstruken och glättad, mindre intressant än jag trodde — — —
han är så grundtvigskt glad och ytlig–––––- . .Denna synpunkt befriar mig dock
från det obehagliga uppdraget att bara skriva av föregångare, och dock känner jag
det nödvändigt att vara rustad för att kunna begå ett dylikt sacrilegium. Ty ännu
anses det ju farligt att göra våra stormän till människor–––––- Konventionalism
överallt! Vilket helgerån då att flytta sanningen ned på skolstadiet, och det är dock
vad jag i min ringa mån ämnar göra, så som jag gjort det med (Ling. .. Det är
karakteristiskt att Lings barnbarn inte heller tackat mig för att jag skickat dem boken.
Jag kommer att stöta mig med alla deras anhöriga, som jag biograferar, men det är
gott det finns folk, som inga stormän har haft i sin släkt och därför kunna reda sig
utan avgudar. Det är få saker jag har så elak blick för som detta : »Släkta vill
klappa släktas rock och kappa.» Häromnatten drömde jag, att jag frågade Sigrid
Leijonhufvud : hur kan man vara en individ, när man har en stor släkt, och jag sade
det också åt henne, och hon förstod frågan fullkomligt. Nej nu måste jag sluta
och gå över till oskulden och Geijer, men de tu äro ett ända till leda, och jag
matte visst vara alltför Mefistoaktig för att sentera annat vitt än arsenik–––––-
Ett par år senare är jag ännu mera klar på mina syften :
Det är som om jag nu först vågade kalla mig författare, och när jag skrivit
Geijer, som jag vill ha fin — då tycker jag nästan jag kan begära att man skall
börja .recensera mig även på annat håll än i Dagny och Stockholms Dagblad. Ännu
har jag ej skjutit bort allt mitt krut, men så nöjer sig min ärelystnad ej med att
vara en ledare i kvinnokretsar — jag har en viss lust att komma ut på den stora
tävlingsbanan och bli dömd efter strängare måttstock, dubbelt sträng därför att
mäns omdöme oftast präglas av orättvisa mot kvinnorna. Jag vill hålla provet över-
allt, och jag tror inte det ligger bara fåfänga däri.
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
