Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiskt författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORISKT FÖRFATTARSKAP
Men jag hade åtskilligt annat författarskap än Geijer, bland annat en
hel del tidskrävande biografier för Nordisk Familjebok, där jag nu stod
uppförd bland ordinarie medarbetare. »Det ger inte någon större ekono-
misk behållning», skriver jag, »men är i stället en vetenskaplig merit
och ger mig ökade kunskaper.» Dessutom hade jag denna tid en rätt
flitig brevväxling med föreningen Heimdals ordförande, kandidat Eber-
stein, sedermera professor vid Stockholms högskola och gift med en av
mina elever. Brevväxlingen resulterade bland annat i att jag 1904 utgav
två småskrifter, en om Birgitta och en om den svenska kvinnorörelsen, i
föreningens skriftserie. Vid en jämförelse med en Verdandiskrift över det
senare ämnet, som jag utgav 1939, framgår det att så gott som alla den
svenska kvinnosakens landvinningar gjorts inom just de 35 åren mellan
de bägge skrifterna.
Men även en annan sak kom i vägen för min Geijerbok. Bokförläggare
Geber uppfordrade mig nämligen 1903 att på hans förlag samla några
av mina artiklar från de senare åren till en bok med titeln »Nutidsfrågor.
Uppsatser i religiösa och sociala ämnen.» Det skulle bli »min första verk-
liga presentation» för allmänheten — Dagny var ju så föga läst, och
Geber kände mig endast från Stockholms Dagblad. Den längsta upp-
satsen, »Ett stycke lekmannateologi», tangerade på så många ställen meta-
fysik, att jag blev »livrädd att prata amatörvansinnigheter i filosofi, där
jag inga kunskaper har». Därför skickade jag de tvivelaktiga bitarna till
Hilma Borelius, som var nära nog lika mycket filosof som litteratur-
historiker och gav mig många goda råd. När jag sedan i september skic-
kade henne artikeln i korrektur, tackade hon för »glädjen, utbytet och —
uppbyggeisen att läsa din teologi. Du ger mycket, tycker jag, och man
skall vara oförbätterlig ortodox, att icke säga schartauan, för att icke här
se det positiva och förnimma vibrationer av personligt religiöst liv.»
Titeln fann hon för anspråkslös: »Du är icke förgäves historiker. I själva
verket innehålles här en redogörelse för hela den lutherska kristendo-
mens livsprinciper, sådana de te sig för en nutidsmänniska, som förstår
historia och som själv genomgått en religiös utveckling.» Den kritik Hilma
sedan skrev över den tryckta boken var underbart mild, i synnerhet från
en eljest så kritisk natur som hon.
Allmänheten blev naturligtvis inte alltid så vänlig. En bekant till mig
förklarade att min stil hade för mycket pedagogisk pekpinne över sig.
C. D. af Wirsén, som aldrig varit välvillig mot kvinnliga akademiker,
förklarade den »snusförnuftig». För övrigt hade jag åtskillig självrann-
sakan, medan jag under augustivistelsen i Barkarö lade sista hand vid
boken. »Jag tycker bara, att jag känner mig ynkligare kristen för var
dag», skriver jag, men tillägger också: »Kanske det är rätta stämningen?
Hela mitt religiösa jag har jag uttömt i denna artikel, så det återstår
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
