Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiskt författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
bara att i en roman nedlägga mitt erotiska.» Största behållningen av min
bok blev dock, att den skaffade mig den oskattbara vänskapen med Sam
Fries, som i en recension i Aftonbladet särskilt gladde sig åt min karak-
teristik av Ritschl.
»Nutidsfrågor» tycks ha blivit en succé, eftersom jag redan efter tre
år var färdig med en ny samling artiklar åt Gebers, denna gång med
titeln »Nya nutidsfrågor», där den kvinnliga rösträtten ganska naturligt
skarpt framskymtade. Även här fanns en teologisk artikel, »Den kyrkliga
faran», som dock inte var radikalare än att både min äldsta syster och
den ortodoxe kyrkoherden Norrby, som efterträtt Heüman i lördagens
morgonböner i Åhlinum, kunde gilla den. Han sade att detta just var
vad som behövde sägas nu och att flera av hans ämbetsbröder tyckt det-
samma.
»Nya nutidsfrågor» hade jag avslutat under några dars angenäm vis-
telse i september 1907 med Anna hos vår vän fröken Maja Forsslund,
syster till min Uppsalakamrat, den kände dalaskalden. Den hösten hade
jag på samma gång två olika korrektur att läsa, då blev jag nämligen
också färdig med min Geijerbok.
Där fick jag en särskild hjälp genom fru Anna Hamilton-Geete, Geijers
dotterdotter, som vid denna tid bodde tämligen isolerad som läkarfru i
Borås och tycktes vara glad åt att få besök av Anna och mig, medan vi
var på resa från Västkusten. Hon gav mig flera givande detaljer ur Gei-
jers hemliv, berättade roliga anekdoter om sin mor och lånade mig några
av de porträtt, som Amalia von Helvig ritat av Geijer. Av dem valde
jag till försättsplansch, som hon sade, just det mest drömmande och
poetiska. Men detta blev inte enda följden av besöket i Borås. När jag
upptäckte att fru Hamilton-Geete, som dittills endast uppträtt som över-
sättare nu drömde, som hon själv trodde hopplösa drömmar om att kunna
skriva en biografi över Amalia von Helvig, vars papper hon hade om
hand, föresatte jag mig att söka skaffa henne möjlighet till studier i Stock-
holm, där hon bara blev hindrad, om hon bodde hos släktingar. På detta
sätt var det som hon av Sigrid Leijonhufvuds vän, professorskan Gyldén,
blev inbjuden att vistas följande vinter i hennes villa på Djursholm, där
hon också fann ett hem med anknytningar till det klassiska Tyskland.
Men när hon kommit in i sin forskning på Kungl. Biblioteket, visade det
sig, att hon först måste skriva ifrån sig det myckna stoff till sin morfars
senare historia, som alltmer trängde sig på, och så blev resultatet den
vackra bok i fyra band, som hon kallade »I solnedgången» och där hon
ur barnbarnets pietet med ohämmad författarglädje men kanske också
med väl ohämmad fantasi — skapat så mycken njutning för alla Geijer-
beundrare. Vid den tiden var hon dock omkr. sextio år, hennes krafter
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
