Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiskt författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORISKT FÖRFATTARSKAP
publikationer, av vilka den sista också blev ett rent vetenskapligt arbete.
Under hans företrädare, den för sitt koleriska temperament vida kände
häradshövding Holm, hade jag en gång verkligen hållit på att falla
i onåd på grund av att jag hade givit ut mina Nutidsfrågor hos Gebers.
Det hjälpte inte när jag sade honom att Geber själv hade bett mig samla
mina artiklar från Stockholms Dagblad, som jag aldrig kunnat tänka
mig att Norstedts skulle velat befatta sig med. Men när jag bara för
att uppvisa orimligheten i Holms resonemang frågade om Norstedts
också skulle vilja ha t. ex. en roman eller ett drama av mig, bejakade
han detta och påpekade, att han förlagt åtminstone ett skönlitterärt
arbete, nämligen dikter av Fredrik Sander ! !
Holms förargelse verkade övervägande komisk likaväl som hans fel-
aktiga latinska uttryck — »suum quique» i stället för »cuique» o. s. v. —
och skrytet över hans förtrolighet med Snoilsky. I alla händelser lovade
jag dock att »inte göra så mer» och måste säga Geber detta, när han
fortfarande visade sig angelägen. Det gjorde mig ont, ty Geber hade
alltid uppträtt som en gentleman. Ä andra sidan tilltalade mig dock det
Norstedtska förlaget på ett alldeles särskilt sätt, både genom sin
karaktär av mera ämbetsverk än affär och sitt läge på Riddarholmen,
som alltid för mig hade någonting historiskt tilldragande och där jag
förut var hemmastadd både genom Wallinska skolan och Riksarkivet.
På Gustavianska studier kom nu under tre på varandra följande år
två band av »Svenskar från förra seklet» och ett band »Sverige och
England under revolutionskrigens början». Den sista, som utkom under
slutet av första världskriget, tilldrog sig, trots sin alltigenom veten-
skapliga karaktär, en viss uppmärksamhet och betraktades av Nya
Dagligt Allehanda som ett gefundenes Fressen för angrepp på England.
Men det är betecknande för min oförmåga att ta vara på möjligheterna
att jag inte skickade något exemplar av boken till English Historical
Review för att få den anmäld just där den bäst borde ha intresserat
vederbörande. Brist på förtänksamhet visar sig också i det sätt, varpå
jag utgav de bägge volymerna »Svenskar från förra seklet». I själva verket
borde jag ha koncentrerat mig på Hans Järta, som jag ända sedan min
ankomst till Stockholm hade sysslat med, först med tanke på ett häfte
»Odlingens stormän» och sedan som självständig bok. Men i så fall
borde den ha blivit ett helt vetenskapligt arbete, och då hade jag kanske
inte kunnat påräkna annat än ett mycket minimalt arvode, vilket knappast
passade min fortfarande dåliga ekonomi, men kanske hade kunnat bli
mera fördelaktigt för min »karriär».
Som det nu var tycks mina historikerkamrater i allmänhet ha förbisett
vad dock professor Erik Fahlbeck en gång har påpekat, nämligen att
denna levnadsteckning inte är någon enbart populär läsebok »för skolan
17 — Trotsig och försagd. 257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
