Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomsliv och skönlitterärt författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
de ii verserna innehålla ju hela mitt jag — både naturalismen och cynismen och
erotiken och det religiösa och jublet — det ser jag nu efteråt, när det ändå står där
som något utanför mig.
Och några dagar senare skriver jag, att jag känner, att jag får ge
mig hän åt ett skönhetsliv, som kan ge glädje åt andra än bara mig
själv...
När nyårsvakan slutligen firades i Musikaliska akademien och Maria
Schildknecht läste kantaten till sakta musik av Alice Tegnér, njöt jag
så av hela situationen, att jag alldeles lyckades glömma av att jag hade
något med det hela att göra. Akademien var fullsatt och tidningspressen
berömmande. Med Maria Schildknecht fick jag en angenäm bekantskap,
som började redan när hon första gången privat för mig läste upp
kantaten. Jag som aldrig förut personligen känt någon skådespelerska,
utom Gerda Lundequist, där min beröring dock var mycket flyktig, var
nästan häpen över det »borgerliga» lugnet i hennes väsen. På mig
verkade hon snarast en reell skolföreståndarinna, och jag märkte också
att hon lade stor vikt vid sin lärarbefattning i Dramatens elevskola. Där
tog hon tydligen som en uppgift att fostra de unga blivande skådespelarna
till karaktärer, framför allt hindra ynglingarna från att försöka i sitt eget
liv pröva erotiska roller, vilket ju bara skulle berövat dem i upplevelsens
kvalitet vad de vunnit i kvantitet. Naturligtvis måtte hon under mitt
första besök ha funnit mig tämligen exalterad — det var ju första gången
jag hörde min dikt uppläsas av en verklig kännare. När vi frampå
20-talet i skolan upptäckte ett skådespelarämne bland våra flickor
nämligen den tidigt framgångsrika Karin Kavli, var det med glädje jag
kunde lämna henne åt Maria Schildknechts vård. Det var också med
verklig saknad jag upptog hennes avflyttning till Göteborg, som totalt
avbröt vår förbindelse. Maria Schildknecht är inte bara karaktärs-
skådespelerska, utan också själv en verklig karaktär, och när jag såg
henne som »Goda gärningar» i Hugo von Hoffmansthals berömda
»Spelet om Envar», fick jag intrycket, att hon borde ha bytt roll med
Harriet Bosse, som inte var djup tillräckligt för att spela »Tron».
Efter detta var det ju bara naturligt att min »poetiska ådra» inte skulle
sina så lätt, och då och då skickade jag Anna bitar ur en längre diktcykel,
»Drottning Kristinas visor», om hennes förhållande till kardinal Azzolino.
Under år 1916 vände jag mig också till två litterära experter bland mina
vänner, nämligen Klon och Parveln. Olikheten mellan deras brev är
påtagligen beroende inte bara på deras olika temperament, utan också på
deras olika förhållande till mig. Mot Klon hade jag ju intet att förebrå
mig, men så hade vi inte heller råkats så ofta. Även K. J. råkade jag
nu tämligen sällan, sedan hon 1912 flyttat tillsammans med tidskriften
262
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
