Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomsliv och skönlitterärt författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
med om, och där behövde jag heller inte leta efter källor men skrev
nästan utan uppehåll till och med på de knappa frukostrasterna. Natur-
ligtvis förtrodde jag mig endast åt Sigrid Leijonhufvud och »Blomman»:
jag behövde ju bara springa två trappor ned för att få goda tips. Sol-
strimmans vandring i Eleanors rum upplevde jag en gång på hotellet
i Krylbo, och Barbro Grönmans fantasidräkt var kopierad från de små
folkhögskoleflickorna i Sigtuna under sommaren.
För Malmbrinktypen hade jag för övrigt min modell på närmaste
håll — mig själv, sådan jag föreställde mig att jag skulle blivit, om jag
varit man och därtill en fruntimmersbortskämd präst. Jeanna Oterdahl,
som vid precis samma tid utgav sin mycket spridda roman, Inger Schram,
fick av mig en ganska frän recension i Svenska Dagbladet, och jag kan
inte neka till att jag i någon mån instämde i en väns skarpa ord, att
Jeanna hade skildrat sig själv så som hennes beundrande skolflickor sett
henne, men att jag i mitt porträtt kom med den mest brännande själv-
kritik. Mycket roligt hade jag också, när jag upptäckte att män i allmänhet
sökte ta Daniel Malmbrink i försvar.
Naturligtvis kunde jag inte längre för Lisa och Maja hemlighålla
historien om Daniel, och Lisa och jag var under Sigtunatiden så inför-
livade därmed, att jag levde in i rollen ungefär som skådespelarna gör.
Snart började Daniel utvecklas självständigt, oberoende av sin författare,
och Lisa levde med och sökte ibland tala gott för stackars Daniel, som
hon tyckte jag började bli väl stygg emot.
Den i augusti skiljdes jag emellertid i Sigtuna från mitt »Lillebarn»,
vilket nu blev mitt stadigvarande namn på henne — för att avsluta
»Daniel», dels på Styvern, Blommans och Sigrids lantställe vid Väsby,
och dels hos Anna och Gideon. Jag hade tänkt cykla till Uppsala först,
men när jag kom ut, möttes jag av en så stark nordan, att jag vände
och fick medvind till Väsby. Hade all möda att hålla balansen, när vin-
den körde på, och hatten måste jag ta av, så jag såg väl närmast ut
som en häxa på en kvastkäpp med mitt fladdrande, gråsprängda hår. I
Styvern, där jag hade den ena av ett par urgamla, ditflyttade byggnader
alldeles för mig själv, trivdes jag gott, trots bristen på lyse, som gjorde
att man fick nöja sig med stearinljus. Med min vanliga kvällssömnighet
kunde jag somna 72 9 och var sedan uppe kl. 6 och cyklade in till Väsby
för ärenden så tidigt det gick för sig. Värre var det för mina värdinnor,
som inte kunde anpassa sig utan sakta mumlande traskade runt i träd-
gården ända till midnatt. Av deras estetiska smak hade jag under dessa
dagar den största nytta, då jag diskuterade igenom hela min bok med dem.
Så cyklade jag till Uppsala den io och stannade där i 10 dagar, om man
undantar ett par dar på ett studentmöte i Sigtuna, där jag deltog i en
diskussion om ungdomsproblem, som föreföll mig så matt, att det egent-
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
