Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomsliv och skönlitterärt författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGDOMSLIV OCH SKÖNLITTERÄRT FÖRFATTARSKAP
ligen blev jag som fick släppa till ungdomligheten. Den mycket unga dr
Billström höll dock ett medryckande föredrag om ångest och skuldkänslor,
som gav mig åtskilligt att tänka på och även hade sina humoristiska
poänger, såsom när han berättade hur lätt 40-års äkta män fick svart-
sjuka tvångstankar, som i regel saknade all grund, »vilket man däremot
just inte kunde säga om motsvarande svartsjuka hos deras hustrur» !
Söderbloms var där båda, men jag hade tyvärr inte hunnit få höra
Nathans märkliga föredrag om »Evangelisk katolicitet». Det blev uppsla-
get till hans ekumenik, som offentliggjordes först sju år senare. Jag höl!
mig emellertid någorlunda skadeslös genom en middag i ärkebiskops-
huset ett par dar senare, där jag hade »gudomligt roligt». Där gjorde jag
bland annat min första bekantskap med Nathans unge sekreterare, filo-
sofie doktorn Yngve Brilioth, som då nyss förlovat sig med hans äldsta
dotter, »den verkligt förtjusande Brita», som kronprinsessan Margaretha
en gång kallade henne.
Danells Uppsalahem var ännu inte så lockande som sommarvistelse.
Visst var det roligt att höra lilla Brita skrika »Ummo åka», när hon
ville bli dragen i vagn, men den nybyggda rektorsbostaden låg på en kal
sandplan i närheten av en köksträdgård med potatisblast och risiga ärter,
och någon skugga fanns inte, annat än den man själv skaffade sig genom
att flytta bord och stol utmed husknuten. Anna var mycket klen och fick
till och med ischias senare på hösten. Jag fick tydligen aldrig hoppas, att
hon skulle kunna följa med på någon cykeltur.
Denna gång gjorde hon mig en ovärderlig väntjänst, då hon nämligen
skaffade mig tillfälle att för en f. d. elev läsa upp de partier av mitt Daniel-
manuskript, där teckningen av hjältinnan innehöll utdrag av brev. Jag
var då på fullt allvar beredd att på grund av den unga flickans rädsla
för ogrannlaga avslöjanden avstå från hela tryckningen. Efter min upp-
läsning fann hon emellertid Eleanors förklädnad så fullständig, att tan-
ken på boken inte mer kunde skrämma henne.
Just nu har det, medan jag nedskriver mina minnen från 1918, gått
upp för mig, att den katolske prästen Franks själsliv snarast är kalkerat
på Lisas. När jag gav boken åt min katolska vän, Ellen, ställde jag vis-
serligen dedikationen »Till Frank», men detta gällde icke Ellen Ammanns
eget väsen, utan snarare det intryck av katolsk kyrklig tradition som hon
så levande framställt för mig. Hon var då på besök hos sin mor, och
när jag slutligen lämnade Uppsala den 20 augusti, var det för att Ellen
före återresan till München skulle hinna kontrollera det rent katolska i
boken. Jag cyklade därför genast ut till Dalarö, där hennes mor då bodde,
och blev vederbörligen »gillad och korstecknad», men kände mig därvid
mindre katolsk än någonsin, vilket jag dock inte nändes säga henne.
När jag sedan efter ett par dar cyklade hem igen tog jag mig redan samma
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
