Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frågan om kvinnliga präster. Anita Nathorst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ye
1148/12. I Ml M tt M sit iii hid MM#i hil. ie
FRAGAN OM KVINNLIGA PRÄSTER. ANITA NATHORST
hem den dråpliga satsen : »Nu tror Lydia, att hon är ålderdomssvag, där-
för att jag orkar följa med henne.»
Vid universitetet blev hon snart uppmärksammad. Kyrkohistorikern,
prof. Linderholm, förklarade att hon utom all fråga var den rikaste begåv-
ning han funnit i Uppsala, och tänkte sig henne också som sin docent och
efterträdare. Det var verkligen ett öde att dessa bägge neurotiker skulle
stöta ihop. För varje gång hon talte med honom om litteraturförteckning
ökade han ut hennes kurser, och det behövdes all den uppmuntran jag
kunde ge henne för att hon verkligen skulle kunna bli i stånd att ta teol.
lic. examen 1927.
Det föreföll därför självklart att ta Anitas religionshistoriska studier
som anledning till en längre studieresa 1921, som skulle gå till Frank-
rike och Italien, med tanke på Söderbloms starka intresse för den
liberala katolicismen, som man kallade »modernism». I sin betydande bok
»Religionsproblemet» hade Söderblom för svensk publik skildrat moder-
nistiska ledarpersonligheter som Tyrrel och von Hügel, Loisy och Fogaz-
zaro. Det var därför inte svårt att få honom att rekommendera Anita till
utländska teologer och skaffa henne en mindre summa ur Olaus Petri-
stiftelsens fonder, som jag utverkade genom ett besök i Uppsala i juni.
Före utresan fick jag ett sammanträffande med Elsa Brändström. Det
var på Sigtunastiftelsen, dit jag blivit kallad för att hålla några kyrko-
historiska föredrag. Jag undrade över att hon var så »solig», fast hon
genomgått »djupsens nöd». Men däri ligger ett slags Kristuslikhet, och
därför blir man ej betagen i henne, bara glad över att hon finns till.
Hon var systerdotter till Elsa Eschelsson och mycket lik henne till utse-
endet, men inte i hennes melankoli. »Vi log mot varandra när vi presen-
terades, och det gör vi under samtalen också. Hon är något av en stor
tjuvpojke i all sin drottninglikhet. Nu har jag sett Gunvor Torsdatter livs
levande.» — (En norsk roman om den moderna kvinnan av Alvilde
Prytz.)
Vår utresa fördröjdes genom att Anita fick halsböld, och under tiden
vistades jag på Ekhaga och besökte därunder Ellen Key, som nu lade
bort titlarna och med en glimt i ögat uttalade sin — för övrigt mycket
riktiga — mening, att jag verkligen kunde behöva komma utomlands. Hon
kunde inte fatta varför kvinnosakskvinnorna blivit så onda på »Sin fars
dotter» och framhöll sedan sitt starka ogillande av samvetsäktenskap och
sin längtan efter ett politiskt neutralt kvinnoparti — något som vi ju
också haft anledning att sakna under hela den följande tiden.
Den 16 juli reste Anita och jag till Paris, men tillbragte två dar i
Köpenhamn och två dar i Köln, där det var intressant att studera engels-
männens milda regering över tyskarna. Efter ett par dar i Paris reste
vi ut till Argeronne i Normandie, där det franska protestantiska för-
18 — Trotsig och försagd. 273
rrpurmggagegug aysgag pmggs mgeneeee gh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
