Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30-talet och politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
myndighet och välvilja och ingav respekt endast genom sin förfinade per-
sonlighet, Med Anita Nathorst, som också obetingat högaktade honom,
hade han alltid ett gott samarbete och tecknade också den på samma gång
vackraste och sakligaste minnesruna över henne. — Med Djursholms sam-
hälle fick jag naturligtvis knappast någon beröring under denna korta tid,
men lärarna bekräftade den uppfattning jag redan för längesedan fått
genom min vän Kerstin Wall, som alltid brukade tala om Djursholm som
ett onaturligt överklassamhälle, där föräldrarna gärna gentemot skolan
tog sig friheter, som mera beskedliga rektorer brukat överse med.
När jag 1936 lämnat Djursholms samskola, betydde detta dock inte att
det var slut på all min pedagogiska verksamhet. Redan när jag slutat vid
Ählinum hade jag nämligen blivit kallad till timlärare i vad som kallades
»allmänbildande ämnen» vid Stockholms stads lärlings- och yrkesskola för
flickor. Som jag hade full frihet att inom denna vidsträckta ram ordna
arbetet hur jag ville, trevade jag mig fram så gott jag kunde inom mina
egna områden, historia, litteratur och religion, men fann att jag omsorgs-
fullt måste destillera ut det allra lättfattligaste och under krigstiden mest
aktuella. På historietimmarna sökte jag intressera eleverna för politiken
i tidningarna, och i fråga om litteratur läste vi Kaj Munks drama »Han
sitter vid smältdegeln» med fördelade roller, då jag naturligtvis var pro-
fessor Mensch och den unga flickan speltes av en liten judinna med säll-
synt vackert ansikte. Den 2 januari brukade jag få inleda terminen med
en längre betraktelse, då jag talte om bland annat Berggrav, Ellen Am-
mann och Kaj Munk. Naturligtvis var det inte möjligt att komma i någon
egentlig beröring med yrkesskolans unga flickor — 50 stycken en dubbel-
timme på fredagarna — som fast de var i samma ålder som mina Åhlinare,
stod på helt annan bildningsgrad. Men många av dem hade utpräglade
allmänintressen, och händelserna gjorde dem intresserade för den tids-
betonade poesi, bland annat Gullberg och Gierow, som jag lät dem själva
läsa upp.
Vid skilsmässan från yrkesskolan, 1944, kände jag det ganska tomt vid
tanken att för alltid sluta min pedagogiska verksamhet, men snart fick
jag en riklig ersättning, då nämligen rektorn för Birkagårdens folkhög-
skola, Gillis Hammar, en dag på hösten ringde upp och erbjöd mig lektio-
ner i nyaste tidens svenska historia inom högsta avdelningen. Även här
fick jag en dubbeltimme, fast på onsdagsmorgnar 9—II, vilket också gav
mig en angenäm långpromenad och ett kort samtal med rektorn strax före
den övliga »morgonsången» — inte morgonbönen — som i likhet med så
mycket annat är god dansk sed på den nordiska folkhögskolan. På Birka-
gården fick jag ungefär 30 lärjungar av båda könen och av betydligt mog-
nare ålder än yrkesskolans. Här var också kontakten lättare, därigenom
att vi mestadels tillbringade rasterna i samma rum. Inte sällan utmanade
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
