Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30-talet och politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30-TALET OCH POLITIK
jag avsiktligt mina lärjungar genom att följa Hjärnes regel, att »historien
är till för att befria från de oförstådda slagordens herravälde», varvid jag
särskilt slog ned på de gamla förunderligt seglivade socialistiska skälls-
orden som »blodsugande kapitalist» etc. Men något missförstånd råkade
jag sällan ut för — tvärtom yttrade en gång en elev i ett tacktal, att de
hade märkt att jag »ville lära dem att tänka själva». Folkhögskolans lär-
jungar utgör ovillkorligen en elitkår, som en gång kommer att spela en
stor roll för danande av ett nytt samhälle. Största behållningen av min
verksamhet på Birkagården har dock varit vänskapen med Gillis Hammar.
Under början av 40-talet, då vi båda hörde till motståndsrörelsen, fick
jag tillfälle att även i politiken samarbeta med honom och lärde mig
därvid alltmer uppskatta hans mod och hans hänsynslösa offervillighet
i kampen mot nazism och antisemitism.
Till sist har jag 1939 fått min hand med i den då stiftade Fredshög-
skolan, som inte utgör någon bofast skola, utan endast är till för att an-
ordna kurser i olika delar av landet. När jag för ett par år sedan avgick
som dess ordförande, kunde jag dock sanningsenligt karakterisera min
gärning där med Fredrik I :s beryktade ord: »Potz tausend, haben Wir
das Alles gethan?» Ty detta »Wir» var endast en omskrivning för dess
energiska sekreterare och kassaförvaltare, fil. mag. Greta Engkvist, som
varit både upphov och ledare till »skolan».
Redan under 30-talet kom minai föredrag, som efter mitt avsked från sko-
lan kunde gå upp till 50 om året, att mest behandla politik. Det började i
slutet av januari 1934, då Stockholms kvinnoföreningar hade startat en
kampanj mot nazismen, som på ett mycket tidigt stadium avsatt kvinnor
från högre befattningar och berövat dem den smula betydelse de just fått
för tysk politik. Som det var viktigt att i detta upplysningsarbete få med
kvinnor ur alla tre politiska partierna, utskickades vi i grupper om tre per-
soner och sålunda kom jag i december 33 och januari 34 att »resa i politik»
både i Skåne och Norrland. Mitt starkaste minne från Norrlandsresan
är min närmare bekantskap med Elin Wägner, som jag först råkat 1930
på Fogelstad vid Elisabet Tamms medborgarskola, där hon förvånande
öppet talade om sina hämningar. När vi nu som representanter för var
sitt parti — ty jag fick mig tilldelad min gamla högerroll ! — kom att bo på
samma hotell i Söderhamn och Hudiksvall, och där talte förtroligare, fick
jag det intrycket att religion var en nödvändighet för henne, och speciellt
den form därav, som redan gett henne det starkaste intryck, nämligen kvä-
karnas. Liksom Paulus som gladde sig även åt sina motståndare, bara de
predikade Kristus, har jag aldrig kunnat hänga upp mig på skiljoläror,
och så har jag med tacksamhet bland mina verkliga vänner kunnat notera
både katoliken Ellen Ammann, kväkaren Emilia Fogelklou och även rabbi-
nen Kleins dotter, Anna Lublin. Själv skulle jag inte kunna bli kväkare,
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
