Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afgörande seger, var bränvinsbränningen. Förbudet deremot blef nämligen
nu upphäfdt, och i stället för att, såsom hattarne önskade, förvandla denna
näring till en stor fabriksindustri eller öfverlemna den åt staten stadgade
ständerna husbehofsbränningen såsom regel.
Om också den större frihet som härigenom infördes var af tvetydigt
värde, betecknar dock i allmänhet lättandet af statens förmynderskap öfver
näringarna en utveckling i sundare riktning, och det samma gäller äfven om
åtskilliga andra af denna riksdags beslut. Vi behöfva i detta hänseende blott
erinra om försöket att trygga rättssäkerheten gent emot de utomordentliga
domstolarna, om förbudet mot rikets skuldsättning i banken utan ständernas
samtycke samt om införandet af en större offentlighet med afseende på
statshushållningen. Af synnerlig vigt var
äfven den större frihet, som det
offentliga ordet vid denna tid började
erhålla, ty om något skulle kunna
stäija de missbruk, som uppspirade
ur den oinskränkta
ständerregerin-gen, så skulle det varit, att partierna
åtminstone underkastades den
allmänna meningens kontroll.
Visserligen upphäfdes ej censuren, men
Oelreich hade allt sedan förra
riksdagen till ej ringa harm för sina
formän i kanslikollegiet böljat att
på ett så mildt sätt utöfva sitt
em-bete, att en nästan fullständig
tryckfrihet kunde sägas vara för handen,
och att äfven ständerna nu böljat
omfatta mera frisinnade grundsatser
i detta hänseende röjdes ej blott af
deras förhållande till Nordencrantz,
utan äfven deraf, att de genom offentliggörande af en mängd
riksdagshandlingar sjelfva underkastade sig allmänhetens dom.
Men om sålunda 1760—1762 års riksdag kan förete åtskilliga hedrande
drag, saknade den dock ej sina skuggsidor. Såsom vi sett, befläckades äfven
den af utländskt guld, och den redan 1723 uttalade grundsatsen, att ständerna
såsom lagstiftare voro öfver lagen, tillämpades derunder på ett särdeles oblygt
sätt, då stånden i öppen strid ej blott mot regeringsformen, utan äfven mot
ett riksdagsbeslut från 1756 sjelfva bortgåfvo en mängd embeten. Det var de
ofrälse stånden, som i synnerhet gjorde sig skyldiga till detta missbruk. Adeln
förde deremot i denna sak med sådan kraft den lagliga ordningens talan, att
den till och med sökte hindra verkställigheten af de tre öfriga ståndens
beslut, och det var endast för att undgå en fullständig brytning i
samhällsskicket, som landtmarskalken slutligen undertecknade besluten. Äfven an-
129. Samuel Troilius
(1700—1764).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
