Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan denna meningsflock anses såsom en forteättning; den bestod af män ur
dem båda, men om någotdera var starkare representeradt, var det snarare
hattame än mössorna, af hvilkas gamla ledare flere vid denna tid, såsom
Frietzcky och Rudbeck, räknades till hofvets vänner. Inflytelserikast inom
den nya parti bildningen var utan fråga Axel Fersen. Det sätt, hvarpå
oppositionen yttrade sig vid denna riksdag, var för öfrigt fullkomligt lojalt, ehuru
frestelser till ett motsatt förhållande dock ej alldeles synas hafva saknats.
Fersen berättar nämligen i sina memoarer, att den ry ske ministerresidenten
Ruck-man, som efter Simolins afresa och fore Muschin Puschkins ankomst förestod
beskickningen, erbjudit de missnöjde Rysslands och Danmarks understöd, men att
han — Fersen — ej blott afböjt detta anbud, utan sjelf inberättat saken för
konungen. Ej heller kan man säga, att oppositionen vid denna riksdag uppträdde såsom
ett ordnadt parti. Ett förslag att gifva den en fastare sammanhållning skall väl
hafva varit före, men äfven afböjts af Fersen, och det var endast vid ett par
tillfällen som det visade sig, att det förtroende till konungen, som i
allmänhet röjde sig i riksdagens förhandlingar, ej delades af alla. Hvad som
–patrioterne» i synnerhet tillvitade konungen var, att han ville göra sig till
herre öfver banken, och ehuru denna beskyllning sannolikt till en del
berodde af det oberättigade missnöje, som realisationen på vissa håll hade
uppväckt, så kan man dock ej klandra dem för att de sökte skydda banken
mot de faror som onekligen kunde uppkomma, om bankoutskottet utan
ståndens hörande skulle få helt och hållet förfoga öfver detta verk. I detta syfte
föreslogs den 14 november 1778 på riddarhuset, att utskottet skulle bindas
genom en instruktion, och ett förslag till en dylik, som den 17 november
framlades af Fersen, och genom hvilken utskottet förbjöds att utan ståndens
samtycke vidtaga några nya författningar om bankolån, att söka andra
utvägar till realisationens vidmakthållande än sådana, som verkets egna fonder
erbjöde, samt att besluta några afskrifningar af bankens fordringar, blef äfven
antaget både af adel, prester och borgare. Konungen blef emellertid i hög
grad uppretad öfver detta beslut, hvari han trodde sig spåra ett försök af
Fersen att förödmjuka honom sjelf och att omintetgöra realisationen. Den 20
november sökte hans anhängare inom adeln och borgarståndet, under
pil-stående att instruktionen vore stridande mot den beslutanderätt, som
regeringsformen tillerkände de hemliga utskotten, åter upprifva beslutet, och då detta
genom adelns och presternes fasthet misslyckades, fann han sjelf för godt att
ingripa; den 24 november lät han genom hofkansleren tillsäga presterne och
borgarne, att han i ett hemligt ärende ville öfverlägga med bankoutskottet
och derför fordrade, att instruktionen förändrades till likhet med livad
regeringsformen föreskref om dylika fall. Härigenom blef motståndet brutet;
sjelfve Fersen, med hvilken Gustaf haft ett ytterst häftigt samtal, styrkte
nu till eftergift, och adeln och presterne gåfvo sitt bifall till ett af borgarne
redan förut antaget tillägg till instruktionen, hvarigenom utskottet verkligen
tillerkändes den beslutanderätt, som regeringsformen stadgat för hemliga
utskott. Den 9 december fick bankoutskottet mottaga konungens proposition,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
