Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något för barnen att få.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 373 —
stes fångenskap, åt hvilken det eviga mörkret är förvaradt. Rädens
honom! Men lemnen edra hjertan åt Jesus i unga år, ja i dag! Så
skall eder väl gå i alla edra lifsdagar.
Om I nu viljen dröja en liten stund kring onkels skrifbord, så
skall han visa eder två taflor ur lifvet, den ena mörk och den andra
ljus, den ena om en afgudadyrkare, den andra om en sann tillbedjare
af Herren.
Tvänne kristna vänner reste en dag för att helsa på en gammal
skolkamrat, som de visste hade blifvit mycket rik, men ändock glömde
bort sina fattiga slägtingar i sin hembygd. Snart voro de framme vid
en stor gård, der den fordne kamraten mötte dem och förde dem till
ett utsigtstorn på sina egor. Derifrån visade han dem sina sädesfält
och talrika boskapshjordar och utbrast i stolt ton: "Allt hvad I här
sen är mitt, ehuru jag kom hit som en stackars fattig pojke. Jag har
endast mig sjelf att tacka för detta, och ensam vill jag nu njuta af
mina skatter." De båda kristna vännerna sågo medlidsamt på den
högmodige godsegaren, och den ene sade, i det han pekade mot
himmelen: "Gamle vän och kamrat, huru stor skatt har du samlat deruppe?"
Ack, tyvärr, ingen!
Kort derefter dog han. Aflägsna släktingar delade de rikedomar
han med så mycken svett och möda hade förvärfvat. Ingen tår fälldes
på hans graf, ty han hade varit en ogästvänlig granne och en hård
husbonde. I ett fodral liknande en gammal bibel hade han gömt flera
tusen dukater. Det var den gud han dyrkade och som drog honom
med sig ned i den giriges hopplösa graf. Girighet är en rot till allt
ondt, men gifmildhet är ett skönt smycke kring ett barns hals!
Den andra taflan har en ljusare bild. Den visar øss ett barns
tillit och förtröstan till Gud.
I en stad i Holland lefde en mycket fattig enka. Hennes enda
skatt var hennes Gud och hennes bibel. Som hon var en flitig och
ordentlig kvinna, blef hon erbjuden att öfvertaga en krogrörelse i
staden. Men med förskräckelse vände hon sig ifrån dem, som erbjödo
henne denna inbringande syssla, och sade som Josef: "Hvi skulle jag
så mycket ondt göra och synda mot min Gud." Hon ville heldre lefva
med Jesus i sin fattigdom än tjena Mammon till evig skada både för
sig och andra. En afton bådo hennes små hungriga barn om litet
bröd. Med tårar i ögonen måste hon säga dem, att ej en enda
brödbit fanns i huset. När skymningen bröt in, tände hon lampan och
tog sin kära bibel och läste Dav. 5O:de psalm; och slutande vid 15:de
versen: "Åkalla mig i nödens tid, så vill jag hjelpa dig," knäböjde
hon jemte barnen och anropade Gud om bistånd. När de stodo upp
från bönen, sade den äldste gossen, den sjuårige Georg: "Mor, står
det icke i bibeln om en profet, som fick mat från Gud genom de snälla
korparna?" — "Jo visst, kära Georg, men det är nu mycket länge
sedan." — "Men mor, det Gud har gjort en gång, kan han ju göra
en gång till. Söta mor, får jag öppna på dörren, så kanske den snälle
korpen kommer med mat till oss också." Den arma modern kunde ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
