Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En helsning från Zulu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 375 —
från Afrika. Men nu kanske jag kommer för sent till er fest. Då få’n I
förlåta mig det, ty jag har på sednare tiden varit så upptagen med
arbete både på dagen och kvällarne, att jag ej haft tid att skrifva förr.
Jag har dock mycket ofta kommit ihåg eder samt önskat och bedt min
Gud, att I måtten få en riktigt välsignad sommarfest i år. I förstån väl, barn,
att det är ej karameller, kort, böcker, kaffe och dopp etc, som gör festen
välsignad, utan det är Jesu, barnavännens, närvaro, då han får fylla
hjertat med sin frid och glädje. Må han sjelf välsigna eder alla!
Jag har nu glädjen omtala för eder, barn, att edra klädningar, som
I köpt tyg till och sytt, nu kommit hit ut. Elin Nyberg, numera fru
Karlsson, hade dem med sig. Tänk, de äro ju 40 stycken! Hur kunden
I få penningar till så många, och sedan få dem färdigsydda allihop?
Men jag tänker, att edra snälla föräldrar och äldre syskon hafva hjelp t
er med båda delarne.
Nu, ehuru kläderna ej ännu kommit hit upp, ity att jag ej fått
någon skjuts för dem — hoppas dock att få dem hit nästa vecka — vill
jag så hjertligt tacka eder alla, som bidragit med hjelp till dessa
klädningar. Skulle helst vilja vara eder så nära, att jag kunde få skaka edra
små händer till tack för edert missionsnit. Men det få vi väl vänta med
till en annan gång. Alltnog, små barn, kommen ihåg hvad Jesus säger:
Det I hafven gjort en af dessa minsta, som tro på mig, det hafven I ock
gjort mig. Han skall löna eder, varen vissa derom. Nu vill jag göra
mitt bästa för att dela ut dessa klädningar till sådana barn, som mest
behöfva och som ej få hjelp af sina föräldrar. Hoppas äfven att om vår
Jesus behagar att låta oss stanna ännu något på jorden, denna eder
sändning ej blir den sista. Ty jag tror ej att I förloren någa på att skicka
kläder till edra små svarta vänner. Eller fån 1 mindre kläder af mamma
och pappa genom det ? En sak kanske jag borde erinra om. Då jag i
Durban såg igenom klädningarne, såg jag att de voro alla för flickor och
ej en enda för gossar. I hafven måhända denna gång glömt, att det
finnes af båda slagen häiute. Då I derför sanden nästa gång, så skicken I
nog också med några byxor och jackor samt kanske äfven någon
kjortel och troja för de gamla fattiga gummor, som ej orka arbeta sig till
några kläder, men likväl vilja tro på Jesus och derför önska få kläder
att skyla sina nakna kroppar med.
Jag är viss om, att Gud skall välsigna er för hvad I gören. I de
förra brefven, som jag sändt er, har jag tålat om berättelser om små
flickor. Denna gång skall jag berätta er litet om en gumma och en
pojke. Gumman först. Vi göra då hvarandra sällskap ungefär tre
fjerdedels timmes väg till en kaöerkraal. Der träffa vi biand andra en
af-tärd kvinna liggande på en trasig stråmatta på lergolfvet. Det har
regnat, och vattnet har strömmat in i det bristfälliga huset, hvilket
åstadkommit att det eljest hårda golfvet blifvit alldeles mjukt. Här ligger nu
den arma kvinnan. Hennes bröst är en enda sårkaka. Ena armen och
handen äro tjocka som en klubba; äfven på dem är det många sår.
Tusenden små myror samla sig pä såren och njuta, under det den arma
plågas ständigt af deras bett. "Hvad finnes för dig, stackars kvinna, att
få till mat ?" "Intet annat än litet potatis, och det orkar jag ej äta.
Endast då jag blir allt för hungrig, måste jag försöka att äta litet för att
ej svälta i hjel." Här är nu fyra ting, som plågar denna arma: Hunger,
sår, myror samt att ligga i gyttjan. "Stackars kvinna," sägen I. Ja, jag
tror att ingen af eder, älskade barn, skulle vilja vara i denna armas
ställning en dag, mycket mindre 3 à 4 år, som hon plågats. Hvad är att
göra? Jo, vi försöka att få henne till Bethel. Jesus vill hon höra talas
om; och der kan hon få tillfälle att höra om honom samt få annan
behöflig hjelp. Hur glad blir hon ej för detta utbyte! Hennes hull
frodas, och genom en amerikansk missionärs hustrus skickliga hand och vår
himmelske faders hjelp torka såren undan för undan. Hon stannar här
omkring 2 månader. Men så kommer en annan sjukdom och — hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
