Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
■förluster, misstag och mörker bliva
dessa höjder stundom förvandlade till
djupa avgrunder. Men de höjder, till
vilka Gud för den själ, som har sin
glädje endast i honom, kunna icke
rubbas varken av mörker eller förluster,
ty deras grundvalar äro lagda mitt uti
förstörelsen av allt sådant som icke är
Gud själv.
Om vi därför önska oss en bestående
erfarenhet, kunna vi finna den endast
i Herren, skild från allt annat; skild
från hans gåvor, från hans välsignelser^
från allt som kan växla i vårt jordiska
liv.
Den bön, sora i dag bliver
besvarad, kan i morgon synas obesvarad;
de löften, som en gång sä härligt
uppfylldes, kunna upphöra att vara verkliga
för oss; den andliga välsignelse, som
vid något tillfälle beredde oss en sådan
glädje, kan vara totalt förlorad; och
intet av allt det, som vi en gång
förtröstade på, torde finnas kvar för oss,
mer än ett längtansfull! minne av
alltsammans. Men när allt annat är
borta, är Gud likväl ännu densamme.
Ingenting förändrar honom. Och den
själ, som har sin glädje i honom
allena, kan aldrig bliva vacklande.
Det är stort att förtrösta på löftena,
men det är ännu större att förtrösta
på den som givit dem.
Så länge Gud lever, har han omsorg
om sina barn, och barnen borde veta
detta och glädjas däråt, lika
instinktmässigt sorh det lilla barnet gläder
sig åt sina föräldrar. Ty vad annat kan
Gud göra, än det som svarar mot vad
han är? Försumlighet, liknöjdhet,
glömska, okunnighet är alltsammans
o-möjligt för honom. Han vet allting,
han har omsorg om allting, han förmår
allting, och han älskar oss, och vad
kunna vi då mera begära? Därför —
komma vad som komma vill, så vilja vi
likt den modiga lilla fågeln lyfta våra
ansikten till vår Gud och mitt i vårt
mörkaste »ja» sjunga vårt glada,
triumferande »likväl».
SEGRAR. , 323
Alla Guds helgon hava i alla tider
gjort så. David kunde säga i ett
ö-gonblick av den största ångest: »Om
jag ock vandrar i dödsskuggans dal1,
fruktar jag intet ont, ty du är med
mig.» Och en annan gång kunde han
säga: »Gud är vår tillflykt och
starkhet, en hjälp i nödens tider, väl
beprövad. Därför skulle vi icke frukta, om än
jorden omvälvdes och bergen
vacklade och sjönke i havets djup; om än
dess vågor brusade och svallade, så
att bergen bävade vid dess uppror...
Gud bor därinne, den vacklar icke;,
Gud hjälper den, när morgonen gryr.»
Paulus kunde mitt i alla sina
bedrövelser säga: »Vi äro på allt sätt trängda
men icke undertryckta, rådvilla• men
icke rådlösa, förföljda men icke
övergivna, nederslagna men icke förlorade;
.... Därför förtröttas vi icke, utan om
ock vår utvärtes människa förgås, så
förnyas dock den invärtes dag efter
dag. Ty vår bedrövelse, som är kort
och lätt, bereder åt oss på
översvinne-ligt sätt, i översvinneligt mått en evig
fullvikt av härlighet, åt oss, som icke
se efter de ting, som synas, utan efter
dem som icke synas; ty de ting som
synas äro timliga, men de som icke
synas äro eviga.»
Allt detta och ännu mera kan den
själ säga, som har lärt att hava sin
glädje i Gud allena.
Andlig glädje är icke någonting
som, så att säga, ligger förvarat i ens
hjärta för att emellanåt betraktas och
fröjdas över. Glädje är något som man
erfar därav att man kommit i
besittning av någonting gott eller fått
kunskap om något glädjande. Och den
kristnes glädje är helt enkelt hans
glädje över att känna Kristus och
ö-ver att hava en sådan Gud och
Frälsare. »Vi glädjas i Herren och
fröjdas i vår frälsnings Gud».
Och denna glädje kan ingen
människa eller djävul taga ifrån oss och inga
jordiska bekymmer beröva oss.
Själens väg går alltid genom död till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
