Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
TRONS SEGRAR.
Och det var ju bara om
eftermiddagarna de behövde den nya springpojken?
Ja visst. Men det kom an på, om de
bleve eniga om betalningen, så att den
saken måste de då göra upp ordentligt.
»Du får två kronor och femtio öre i
veckan, om du vill ha platsen.»
»Ja, tack!» Torsten bockade och
ilade ut. De litet för stora stövlarna
klappade som trumpinnar mot den hårt fruv
na snön.
»Knirr, knarr! Två och femti — knirr
knarr», sade det i snön.
Undras vad far och mor ska säga —
* och Sverre och skolpojkarna — och
fröken sedan?
»Två och femti — knirr, knarr!»
Klockan var på slaget, uå den nye
springpojken stod i butiken och hälsade
från mor, »att de skulle hålla honom till
att arbeta ordentligt.»
Den snälla fröken log. Och nu hade
det kommit en snäll fröken till, som
också ville ha litet reda på Torsten.
»Du får sätta dig litet, så att vi
riktigt få höra, vad du är för en karl. Du
har väl inte slutat skolan än?»
»Nej, men det dröjer inte så värst
många år, och de gå väl alltid.»
»Ja visst. Och så måste du berätta
litet om ditt hem. Har du några
syskon ?»
Torsten skrattade. »Vi äro då åtta»,
sade han.
»Och din far har arbete?»
»Ja, far arbetar så mycket han orkar.
Men vi är så svåra att äta, säger mor.
Och så är allting så dyrt, att det inte
vill räcka til! kläder.»
»Du har ju så bra kläder, tycker jag.»
»Ja, mor är så duktig att lappa. Hon
gör det så fint, att det nästan inte syns.
Det håller hon på med om kvällarna,
medan hon väntar på Sverre, att han
skall komma hem från platsen. För det
blir alltid så sent i en sån där
delikatessaffär. Och dä törs han inte gå
ensam upp för den mörka trappan. Då
sparkar han i nedersta trappsteget, och
så springer mor ut och lyser honom upp.»
»Hur gammal jir Sverre då?»
»Elva år. Men han är stor efter
åldern.»
»Är det en bra plats han har?»
»Åh ja. Det är bara en och femti i
veckan och maten. Men lian får så
mycket god mat. I går hade han ätit tvä
kroppkakor, fyra köttbullar och sås och
potatis och fruktsoppa, och ändå fick han
bullar till kaffet.»
»Är det någon av** er, som ätit på
skolan under vintern ?»
»Nej, vi behöva inte det, när vi ha
plats, vi som ä’ stora.»
»Men — — än läxonia då? När
läser ni dem?»
»Dem läser vi tidigt på morgonen, för
mor väcker oss klockan fem.»
Dc unga damerna hade blivit
allvarliga-
»Du måste alltid vara snäll mot din
mor, Torsten.»
Det lilla runda ansiktet lyste.
»Jag har då väl inte tänkt annat
heller. Vänta bara tills jag har tjänt
väldigt med pengar, så ska hon få en stor,
tjock kappa — fin! Och — och — men
det blir nog inte till den här julen
förstås.»
»Ni skall kanske ha julgran och
julklappar också?»
»Ja, julgran så. Men vi ä’ för små att
få julklappar än, säger mor.»
»Ja, det är nog så, det.»
De pratade ännu en liten stund där
inne i kammaren innanför den stora
butiken. Men så sade Torsten:
»Jag skulle väl nu liksom göra
någonting också.»
»Det är riktigt bra, att vi fått en karl
i huset», sade den yngsta av fröknarna.
»Kvinnfolk pratar ju ibland alldeles för
mycket.»
Torsten lade ifrån sig matpaketet och
sin mjölkflaska och började läsa
utanskrifterna. Det gick som det varit smort,
och ögonen stodo styva i honom, då han
fick förklaring över adresserna, som han
skulle gå efter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
