Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. 1 Januari 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
TRONS SEGRAR
Dag för Jag.
Av C. Fridolv.
(Forts.)
III.
Torsdag. Bud från en sjuk kvinna
med bön om hjälp att komma till doktorn.
Som vanligt i sådana fall, gällde det att
fara ut i markerna, där ingen väg finnes.
Bilen fastnade i ett kärr, och jag måste
få hjälp att skjuta på, innan den kom upp
på fast mark igen. Då vi sen kom till
Amatikulu lilla sjukstuga (egentligen äm-
nad för arbetare vid sockerfabriken), fingo
vi besked om att doktorn var tolv mil borta
på obduktion, så vi måste fortsätta till
Eshowe. Den stackars kvinnan led myc-
ket av bilens skakningar.
Fredag. Kontorsarbete igen.
Lördag. Besök av Andrew Ndhlela,
en av våra predikanter och ledare för för-
samlingen vid Dokodweni. Han hade led-
samma saker att tala om, osämja mellan
honom och hans hustru. Otrohet å hennes
sida — påstod han. Så nu får jag snart
fara till D. för att söka finna ut samman-
hanget och om möjligt stifta frid.
Si ö n d a g. En högtidsdag. Dop i Ama-
tikuiufloden. Där döptes de första kristna
i denna trakt för ungefär fyrtio är sedan.
Några av dem äro ännu kvar, andra ha
fått hembud.
Först i raden av de sju, som i dag skulle
begravas med Kristus, kom Zulinyonda, en
äldre kvinna, som bor strax intill missions-
stationen. Hennes tre döttrar ha genom
sitt liv och sitt vittnesbörd kraftigt med-
verkat till att hon blivit en kristen. Svå-
rast var det att lämna ölet. Det var detta,
som hindrade hennes dop i slutet av förra
året. Nu har dock Guds nåd givit seger
i kampen.
Bland de andra var Simon, en son till
evangelisten Mhlongo.
Kapellet blev fullsatt av folk. Även en
ung engelsman, posttjänsteman vid Gin-
gindhlovu och son till missionär Tomlin-
son, som verkar bland indierna i Natal, del-
tog i mötet. Han visade sig vara en lyck-
lig kristen, liksom sin fader, som vi lärde
känna under vår Maritzburgs-tid.
Johannes Mpanza började. Förra gången
han var med på ett möte på denna plats
(febr. 1933), stod han upp och sade far-
väl till församlingen för att sluta sig till
en annan grupp. Men nu har han kom-
mit tillbaka. Han hade börjat tänka, att
det vore bättre att stanna för att söka
tända elden än att hålla sig på avstånd,
och klaga på att det är kallt. Nu predikade
han om den stora skyn av vittnen (Ebr.
12). Man förstod, att han läst sin bibel.
Långa stycken om Abel, Enok, Noa, Abra-
ham, Josef, Moses, Josua och Daniel kom-
mo ordagrant från skriften.
Men tiden blev honom för kort för hans
stora ämne, liksom fordom för aposteln.
Ty det var ett par infödda predikanter till,
som skulle tala. Och så buros barn fram
inför Herren. Slutligen brödsbrytelse. Ett
åttiotal deltogo häri. Tack, min Gud, för
sådana stunder!
Innan vi vände åter hem, fingo vi även
mat för våra kroppar. De troende från
platsen hade — som vanligt vid våra stor-
möten — burit dit sötpotatis, »inkobe»
(kokt hel majs), ris, kött och te. Vi funno
(ej för första gången), att de svarta kunna
laga riktigt god mat.
Må nu Herren välsigna det utsådda or-
det, att det må växa och bära frukt! Låt
oss bedja, att Han fördjupar sitt verk ibland
oss. Vi behöva särskilt bedja för de ny-
döpta, att de bliva bevarade.
Vi hoppas få ännu en dopförrättning vid
jultiden. Bland andra är det en gammal
man, som önskar bli döpt då. Men redan
innan evangelium kom till dessa trakter,
hade han tagit sig två hustrur enligt zulu-
sed, och de leva ännu. Han har barn och
barnbarn med båda. Hur skall det bli med
honom? Här är ett problem, ty vi ha
för regel att icke döpa någon man, som
har mer än en hustru.
Fridshälsningar från min hustru och
mig. Eder i nöd och nåd delaktige
Carl Fridolv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
