Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3. 1 Februari 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 TRONS SEGRAR
Men jag märkte ej, att jag kommit till en
annan gård. Inkommen i hyddan, upptäckte
jag, att det var i Sofis gård; det var ju
hennes barn, som voro samlade där inne.
Hennes man låg sjuk, och Sofi själv hade
gått till floden efter vatten. Mannen jäm-
rade sig över plågor i bröstet och ryg-
gen. Det var lunginflammation. Jag grep
tillfället och visade honom till Jesus, den
store läkaren, som kan hjälpa både kropp
och själ. Sångerna, jag sjöng, tog han
del i, och under bönen hördes hans amen.
Inte tänkte jag då, att det var hans sista
tillfälle. Fyra dagar därefter var han död.
Månne det ord, jag fick läsa, blev till
frälsning?
Av hans släktingar blev nu Sofi ankla-
gad för att ha dödat honom. En människa
dör ej, utan att någon är orsaken därtill,
enligt hedningarnas tänkesätt. Nu skulle
hon straffas, och hövdingesonen blev an-
modad at} piska henne. Käppen, som fli-
tigt användes, var försedd med en järn-
skruv. Under de omständigheter, som hon
befann sig i, var det ett under, att allt
gick väl. Efter ett par månader blev hon
sjuk, och hon sände bud efter mig. I tro
att hon skulle få sitt barn, beredde jag mig
för att giva henne den hjälp jag kunde.
Kommen dit, fann jag några kvinnor ligga
utanför hyddan, liknöjt utsträckta på mar-
ken. I hyddan fann jag Sofi sittande på
en gammal trasig gräsmatta. Vi fingo dock
ej vara ensamma. Hennes svägerska, som
nu tagit sin brors kommando över Sofi och
barnen, är en resolut kvinna. Hon kom
nu in för att åhöra vårt samtal, ivrigt vak-
tande att intet blev sagt av Sofi, som
kunde giva anledning att tro, att sjukdomen
kunde härleda sig från de slag, hon fått.
Alla uttryckte sin förvåning och undrade
vad det kunde vara. Men. jag gav dem
intet svar på deras frågor utan tvättade
och förband såret. Nu trodde svägerskan
sig kunna vara säker och lämnade oss för
en stund. Sofi talade nu om hela händelsens
förlopp och om huru grymt hon blivit be-
handlad vid mannens död samt hur sväger-
skan förbjudit henne att sända bud efter
mig av rädsla för den möjliga efterräkning
och det straff, de äkulle få för misshan-
deln. Ty att denna var orsaken till Sofis
lidande nu, det var tydligt och klart även
för henne.
Sofis lidande var dock så stort denna
dag, så hon sände bud. Hon ville även ha
hjälp i bönen. Hon ville så gärna vara
kvar hos sina faderlösa barn, om det var
Guds vilja. Tillsammans nalkades vi Ho-
nom som sagt: »Åkalla mig i nöden». Han
hörde bön, och Sofi blev bättre. Efter några
dagar kunde hon själv sköta såret. Det läk-
tes, och åter kunde hon sköta sitt hem och
sina barn.
Efter någon vecka kom hennes dotter och
bad mig komma. Så fort jag kunde komma
från arbetet, bar det i väg dit. Vid inträ-
det i hyddan fann jag Sofi sittande på
golvet vid en hög allt annat än vita och
rena trasor. På dem upptäckte jag den
nykomne världsmedborgaren. Sofis ansik-
te skvallrade om hennes stora glädje. Jag
kunde ej i hast fatta situationen. Då in-
föll Sofi: »O, jag har besvärat dig i onö-
dan, men Gud har hjälpt mig. Här ser du
mitt barn. Jag var ensam med barnen.
Rädd var jag, att jag skulle dö, och där-
för ville jag att du skulle vara här. Men
Gud, som hörde våra böner och hjälpte
mig förut, då jag var sjuk, Han har gjort
under; Han har hjälpt mig.» Den förut i
mina ögon så dystra och smutsiga hyddan
blev i mitt tycke såsom förvandlad, då jag
fick se Guds ingripande. Jesus var själv
där. Så stämdes våra hjärtan till tack och
lov. Vi prisade och tackade Honom för
Hans underbara nåd och hjälp samt att
Han även här bevisat, att Han är den som
har all makt, och att de som förtrösta på
Honom aldrig komma på skam.
En änka är utsatt för mångahanda fres-
telser. En sådan behöver en särskild nåd
och verklig Guds kraft för att bli bevarad.
Hon behöver mycken förbön. Hjälpen oss
i bönekampen; för de svaga, stapplande bar-
nen, ej minst för Sofi!
Fridshälsningar!
Esther Thorell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
