Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6. 15 Mars 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
TRONS SEGRAR
för feghet, som våga att frukta Gud
och som kunna — dö.»
Den gamle Brun gick fram till
Lars, tog honom i famn, medan tå-
rarna stodo honom i ögonen, och
sade:
»Hederspojke, låt mig ta dig i
famn, jag blir också kvar, för jag vet
att båten bär inte mer än nio. Det
skall bli skönt att sluta sina gamla da-
gar vid sidan av en karl och kristen.
Oisen kröp ned i båten som en
piskad hund, sedan han framstammat
ett tack.
Kaptenen, som hittills varit lugn
och oberörd av allt som en klippa,
skakade med fuktiga ögon hand med
sina två olyckskamrater, men sedan
han åter bemannat sig, ropade han:
»Sätt av och styr S. O., så kanske
ni hinna Cap Finisterre, innan ni få
en storm på halsen. Jag tror att det
är bäst att ni söka komma så fort
som möjligt. Glöm inte att vaka över
papperen, styrman, och lämna brevet
till min hustru. Och nu farväl., gos-
sar!»
Styrmannen dröjde ännu och tyck-
tes ej vilja lämna fartyget, men kap-
tenen ropade med säker, behärskad
röst:
»Sätt av, träffar ni en ångare, så
skicka honom hit. Gud välsigne er,
mina barn.»
De satte av och satte seglen till.
När de voro farna, sade kaptenen:
»Nu, mina gossar, ska’ vi se, vad
som är att göra, sedan vi fått de där
i väg. Jag tror inte, att det är långt
till storm, och därför ville jag ha dem
i väg, så att de möjligen kunna nå
land. Men nu ska’ vi kämpa också
för våra liv. Vi kapa barduner och
vant på mesanmasten och söka bär-
ga den åt oss, så att inte elden får
den, så söka vi att bygga en flotte
därav. Kanhända att vi på den kunna
invänta hjälp.»
Så skedde också, och slutligen låg
en flotte och simmade akterut, visser-
ligen ej stark, men tillräcklig för
närvarande behov. En säck bröd
och ett ankare vatten voro fastsurrade
därpå. Då flotten var färdig, var re-
dan båten ur synhåll.
Framemot tiotiden på förmiddagen
hade elden förtärt allt ovan vatten-
ytan. De tre skeppsbrutna hade nyss
haft en bön för att befalla sig i Guds
hand, och Lars hade läst D. Ps. 89,
Brun gav upp ett dämpat utrop. Just
som han lyfte upp sina ögon, fick han
se, som det tycktes, ett litet svart
moln vid horisonten, och hans gam-
la sjömansöga var för vant för att ej
känna igen en ångbåtsrök.
De tre männen tillbringade nu tven-
ne timmar i spänd väntan för att se,
om fartyget styrde ner mot dem, och
upptäckte snart till sin glädje, att så
var förhållandet. Efter ytterligare en
timmes tid voro de i trygghet om-
bord, varpå ångaren styrde ned med
sydostlig kurs för att upptaga dem,
som voro i livbåten. Det lyckades
till det bästa, och alla blevo snart
förenade ombord och efter tre dagars
resa ilandsatta i Gibraltar, prisande
Gud för Hans hjälp.
Två gånger född och en gång dö.
En missionär sade i en predikan:
»Den, som är blott en gång född,
måste två gånger dö; men den, som
är två gånger född, skall blott en
gång dö». Vad hände med detta
yttrande? Jo, en av åhörarna kunde
icke begripa det; och när han hade
begripit det, kunde han icke förgäta
det; och när han, väckt av detta ord,
hade blivit för andra gången född,
kunde han icke förtiga det, utan blev
också han en missionär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
