Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6. 15 Mars 1935 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
117
Barnens avdelning.
Några glimtar från Kina.
»Om någon till ont mig locka vill,
då svarar jag: »Nej, nej, nej.»
Mitt öga, mitt öra, mitt hjärta sluts till,
mina händer, de öppna sig ej.
Ty jag går till det heliga landets ro,
där ej ont skall få bo.»
Så brukade de svenska barnen i svenska
skolan sjunga ibland. Jag tror, att de me-
nade vad de sjöngo. Du vill väl också sjunga
så av hela ditt hjärta, eller hur?
Påsken nalkas nu. Förra årets påsk var
jag tillsammans med några missionärsbarn
här ute. En del av barnen hade rest hem
till sina föräldrar under påsklovet. Endast
fyra voro kvar. Fastän de ej fingo åka
hem, voro de i alla fall ej ledsna. De leka
dagen i ända. Till och med då de skola
äta, är det svårt för dera att sitta stilla. På
äggen, som vi skulle äta, hade de målat och
skrivit vers också, kantänka. En pojke, som
fick en lugg av mig en gång, för att han
inte ville lyda, knackar på min dörr. »Kom
in», ropar jag till honom. Vi hade blivit vän-
ner för länge sedan, så jag funderar över
att han öppnar dörren sä försiktigt. Då
jag får se honom, förstår jag det. Han
kommer med ett helt »hönseri». En höns-
gård med hönshus, en tupp och tre ägg.
Heia hönsgården var av papper, tuppen
och äggen av bomull. Han hade hittat på
det och även gjort det själv, så jag tyckte
det var riktigt roligt att få det. Jag förstod
också, att luggen verkat, så att han ång-
rat sig och ville bli snäll igen. Tyvärr
kunde jag inte få några kycklingar. Tup-
pen stod på hönshustaket och bara tittade.
Han kikade väl efter hönsen, som inte fanns.
Som ni förstå, äro de flesta barnen jag
ser kineser. Ni skall tro de kunna vara
rara, de också, fast ögonen äro sneda och
många ej ha varit i beröring med vatten
på länge. Kanske ni är lika dem, så ni
inte vill tvätta er? Då vet jag ungefär
hur ni ser ut. Olada och fulla av upptåg
kunna de vara liksom ni. Många lekar kän-
ner ni säkert igen. På våren, då det blåser
nästan jämt, släppa de upp drakar, stora
och små drakar, köpta eller hemgjorda dra-
kar. På gatorna spela de kula, singla .slant,
hoppa hage, och jag vet ej allt vad de
hitta på. Ibland kommer en man, som skri-
ker alldeles oerhört. Vad han säger är ej
gott att höra, men barnen vet vad det är
fråga om. Han säljer en del konstiga söt-
saker samt billiga leksaker. Någon gång hän-
der det, att barnen få en kopparslant att
köpa något för. Det blir då inga 25- eller
1 O-öringar. Deras pappor kanske ej förtjäna
mer på en hel dag, och då skall hela fa-
miljer. ha mat och kläder för det. En del
äro så fattiga, att de ha ej ens ett hem
att gå till, då de vilja ha mat eller vilja
sova. På dagarna gå de omkring och tigga
eller samla några kolbitar, papper och an-
nat, som kan vara av något värde. Då de
hela dagarna hållas pä avskrädeshögarna
utefter gatorna, kan ni förstå, hurudana
de se ut.
De flesta av barnen tro ju ej heller på
Jesus. En del göra det. Förra året var jag
med .på en dopförrättning, då 18 kineser
döptes. Bland dem som döptes var en gam-
mal kinestant på SO år och en flicka på
tio år. Jag kan ej säga, vilket som grep
mig mest, då den gamla gumman vittnade
om att hon ville tro på och följa Jesus,
eller då den lilla flickan frimodig och glad
vittnade om sin Frälsare. Då kom jag att
tänka på en annan händelse jag såg några
veckor tidigare. Jag, liksom så många an-
dra, styrde mina steg tiJl ett tempel, där
de hade »offerdag». Jag gick ej dit för att
»offra» utan för att se. Den där offerdagen
var helt olik dem som de bruka ha hemma
i Sverige i missionshusen och kapellen. De
kommo med stora luntor av papperspengar
och rökelsestickor, som de brände fram-
för gudarna. Papperspengarna voro inte rik-
tiga pengar utan silver eller guldpapper el-
ler en slags sedlar, som det kunde vara
tryckt på att de inlöstes i »den himmelska
banken». Många vilja bli rika även i him-
melen, men det hjälper ju ej att offra pap-
per i stora skålar. I Sverige veta ni vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
