Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2. 15 Januari 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.13 TRONS
och dopförrättning för två gamla, som icke
kunnat komma in till staden. En 90-åriig
man, far till en av våra troende där, som
måste bäras på en bänk till kapellet, och
en 83-årig kvinna, mor till vår bibelkvinna
Ma, dessa båda fingo följa Jesus i
dopets grav. »Jag är så lycklig», sade den
gamla kvinnan. En skön syn! Jag tror, att
det var glädje i himmelen över dessa två
själar. Gud har verkat härligt i den: byn.
Vi hava ett 40-tal församlingsmedlemmar
där, och nu i år hava de fått ett
präktigt kapell, där de kunna samlas och prisa
Gud. Må Guds eld få börja brinna i varje
hem och hjärta!
Nu i dagarna ha vi tre nödens barn här
på stationen. Den ene är en 18-årig gosse
som haft blodstörtning flera gånger. Hans
hem är en djävulens boning, ty de hava
mycket tillbett de onda andarna. En
syster till den unge mannen tog djävulen —
så sade de alla, när jag för en tid sedan
var dit. Men som det bor en troende
familj på samma gård, hade gossen hört om
Jesus, och mot sina anhörigas önskan gick
han hit och lämnade sig åt Jesus. Och nu
har Gud ingripit och helat honom. Hans
mor vill tro på Jesus, och hans far var
hit i dag. På gossens fråga, om fadern
ville kasta ut avgudarna, svarade denne
ja-
Prisat vare Herrens namn! Äter ett hem,
som öppnar sig för Jesus. Så hava vi
här en opieslav, som vill tro på Jesus och
lämna sin last. Och för ett par dagar sedan
kom en besatt man hit, och vi tro, att
Gud snart skall ingripa och göra honom
fri.
Men det är inte bara glädjeämnen, som
jäg har att förtälja. För ett par veckor
sedan dog en av våra gamla
församlingsmedlemmar, utan hopp och utan att hava gjort
klart. Vi äro många, som ha uppmanat
honom att bekänna sina synder. Men han
har alltid haft ursäkter. För en tid sedan
hade han sagt till vår evg. Liu: »Jag skall
dröja, tills jag ligger på dödsbädden, om
en troende är tillstädes och hjälper mig,
då vill jag bekänna och göra allt klart.»
Gud låter icke gäcka sig. Han blev sjuk,
SEGRAR
men förlorade samtidigt talförmågan. Jag
kan ej beskriva, huru det kändes att stå
vid den gamle mannens dödsläger. Bara
ögonen tycktes tala, och stönande ljud
hördes. Allt var så mörkt och kallt. Ingen
ljusning. Dagen därefter dog han. Ett
varnande exempel för sådana som icke vilja
söka Gud, medan Han låter sig finnas.
Det är en stor skillnad att stå vid en
dödsbädd, där ljuset har segrat och
himlen är öppen. Många av våra troende ha
lovsjungande gått över gränsen. Tänk, hur
stort! Sinart skola vi alla mötas på skyarna,
och då blir vår lovsång fullständig.
Ett varmt tack till Eder, vänner, för Edra
förbön,er och för vad Ni gjort för mitt
underhåll! Tröttnen icke, ty den får skörda,
som icke tröttnar.
Mina kamrater Melin och Johansson häisa
Eder så mycket.
Jag får önska Eder alla ett välsignelserikt
år 1936!
En fridens hälsning till vår kära styrelse,
evangelistkaanrater och vänner från Eder
i Kina lyckliga
Edit Öqvist.
Såsom det syntes mig„
VII.
Förr.
Vår vän Nonkosa, som jag för något år
sedan skrev om i T. Si., är sjuk. Hon har
några gruvliga sår utslagna över bröst och
rygg- Vi ha varit hos henne så gott som
dagligen och givit henne den hjälp vi
kunnat.
Som alla andra svarta har hon lätt för .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
