Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3. 1 Februari 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.13
TRONS SEGRAR
medan en vild oxe skulle sönderriva
Perpetua och hennes väninna
Felici-tas. För detta ändamål hade man
invecklat dem i ett nät. Oxen
kastade dem omkring med hornen och
föisökte stånga och trampa ihjäl dem;
men ännu var där liv i dem, och
man hörde Perpetuas röst, som
uppmuntrade sina vänner att förbliva
fasta i tron, älska varandra och icke
förskräckas för deras lidanden. Till sist
tyckte man, att det borde vara slut,
och Perpetua blev genomborrad med
ett svärd.
Huru en väckelse
begynte. .
I en söndagsskola i en stad i
Amerika genomgick läraren med sin klass
texten om David och Goljat. Särskilt
uppehöll han sig vid den vers, där
det står: »Och Herren var med
David».
Plötsligt ser en liten gosse upp i
sin lärares ansikte och frågar: »Var
Herren med David, när han gick emot
Goljat?»
»Naturligtvis var Han det», var
lärarens svar.
Då sade den lille gossen: »O, får
jag lov att gå hem nu?»
»Nej», svarade läraren, »vänta, tills
söndagsskolan är slut!»
»Å, kan jag inte få gå nu?» frågade
gossen åter.
»Nej, min lille gosse, du måste
vänta, tills vi har slutat.»
Den lille pysen väntade, tills det
äntligen var slut; sedan sprang han, så
fort benen kunde bära honom, och
rusade in i barnkammaren. Där
letade han reda på en bok, i vilken
det fanns en bild över Davids kamp
mot Goljat. Med den öppna boken
i sin hand sprang han till sin faders
studerkammare. Hans fader var
predikant, och när den lille knackade på
dörren, var han ivrigt sysselsatt med
att skriva ned sin predikan för
kvällsmötet. Han sade till sin gosse, att
han var alltför upptagen för att
släppa in honom; men den lille sade: »Å,
pappa, släpp in mej! Bara en minut!»
Fadern öppnade då dörren och
släppte in sin lille gosse. Så fort
han kom inom dörren, visade han
pappa bilden i boken och sade: »Di
har glömt å ta Gud me’,»
Sedan talade han om för pappa,
huru Gud var med David, när han
kämpade med jätten, men artisten
hade utelämnat Gud på sin tavla, för där
fanns bara David och Goljat på den.
Fadern återvände till sin predikan
men inte för att avsluta den. Han
rev det påbörjade konceptet i
småbitar och kastade dem i elden.
Sedan föll han ned på sina knän och bad
Gud om förlåtelse för aila gånger, då
han gått ut i striden utan att ta
Honom med.
När han den kvällen gick att
predika, tog han på allvar Gud med, och
den kvällen blev början till en härlig
väckelse.
(Youthful Champions for Jesus.)
Tro är tillit till Herren Jesus
Kristus. Det är en känsla av: Jag kan
icke frälsa mig själv, men Kristus skall
göra det — har gjort det. Jag
lägger mig helt på Hans barmhärtighet.
W. W.
Svag tro tager bönhörelsens
fördröjande såsom ett tecken, att bönen
aldrig skall bliva besvarad, och
upphör att bedja. Stark tro vet, trots
dröjsmålet, att bönhörelsens stund
kommer allt närmare, och beder med
ett ständigt högre mått av hopp och
tillförsikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
