Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3. 1 Februari 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.63 TRONS SEGRAR
Söndagsskolans
grundläggare.
Ett ordspråk säger, att »man
fö-des till poet, liksom man födes till
ekonom». Man skulle ock, när man
ser på vissa människors liv, kunna
säga, att de födas till filantroper.
En sådan mänsklighetens
ädelbor-ne var boktryckaren och
tidningsmannen Robert Raikes, utgivare av
Glou-cester Journal.
En morgon 1780 gick Raikes i
affärer ut till en av Gloucesters
förstäder. På gatan tumlade sig nakna
ungar och raggiga hundar i den
gräsligaste smuts. Han vände 3ig till
en kvinna, som med ett barn på
armen stod i en dörr vid gatan. Han
frågade henne, om det alltid såg ut
på detta sättet i deras stadsdel. »Ack»,
svarade hon bittert leende, »ni skulle
komma hit en söndag! Då äro alla
barnen hemma från fabriken, och då
är här ett elände och ett svärjande
och ett skrikande, så att man kan bli
rädd.»
Raikes hade redan länge sökt att
förbättra fångarnas ställning. Han
fattade ögonblickligen det beslutet att
göra vad han kunde, för att barnen
skulle så uppfostras, att fängelsets
dystra befolkning icke skulle oupphörligt
rekryteras ur de uppväxandes leder.
Nästa söndag samlade han kring sig
en skara barn, dräggen ur de smås
värld. Skolan utvidgade sig snart.
Fyra lärare måste antagas.
Inträdesvill-koren voro blott: »rena händer, rent
ansikte och kammat hår».
Läroämnena voro läsning, skrivning och
religion.
Verkningarna av dessa
söndagsskolor visade sig långt tidigare än de
djärvaste förhoppningar vågat
förespegla.
Föredömet vann snart en oerhörd
efterföljd, och redan efter 19 år (1799)
meddelades officiellt att mer än
300,000 barn besökte söndagsskolor.
Och det sades: Ȁnda sedan
apostlarnas tid har ingen plan inneburit ett
löfte att med sådan lätthet och
enkelhet verka en förbättring i sederna.
Där skolan varit rätt ledd, har hon
utan tvivel burit välsignelserika
frukter.
Till Kristus allena.
Det är ej till »Getsemanelunder»
min ande trär i lidandesstunder.
Det finns intet Getseroane,
som kan mildra själarnas ve.
Det kan endast en; Kristus, Guds Son och
Människosonen,
som allting led för mig
på sin djupa förnedringsstig.
Icke till någon Golgata kulle
med. mina synder jag ledas skulle,
när gudsljuset dömde till döden.
och tärande avgrundsglöden.
Jag bleve ej fri synden och dess tyranni
vid något heligt berg,
om ock bestänkt med blodets färg.
Till »Världsförsonarens kors» ej kom jag,
av Anden ledd att frias från dödens lag.
Ty kors äga icke försoning
och skänka aldrig försköning. —
»Världsförsonarens» ? — Nej, också det var
ett kors av trä.
Men vore det än av guld,
kunde det ej utplåna skuld.
Det är till Guds Offerlamm jag hastar,
när skuld och dom min själ belastar.
För mig Han- allt fullkomnat har,
när mina synders skuld Han bar. (Hebr.
g: 11 o. 12.)
H a n m ig Försonat! Från d o m o c h
död Fl a n. mig
Förskonat! (1 Joh. 2: 2.
Joh. 11:25—26.)
Allt ont Han tog på sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
