Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3. 1 Februari 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.64 TRONS
i Honom frälsning givs åt mig. (Jes.
53: 4-12.)
Jordens »Getsemanelunder» brinna;
med annat allt de ock försvinna. (2 Petr.
3: 10.)
Och Golgata berg med andra,
skall givas sin väg att vandra. (Uppb.
6:14, 16:20.)
Förbannelsens kors skäll med förbannelsen
vika; (Uppb. 22:3.)
Kristus, Guds Lamm, förbliver.
De sina en ny värld Han giver. (Uppb. 21.)
JUDITH,.
3/datrfe
Brev från Ester Monson«
»Allenast ett par benpipor eller
snibben av ett öra.» Arn. 3:12.
I.
Det var Wrigstadbornas evangelist Paule,
som fick bliva den egentlige budbäraren
besök, och även sång och bön måste tystna
hemma i gården. Han lyckades ock endast
alltför väl. Det hjärterum, vilket ej Guds
Ande fick intaga, blev i stället besatt av
demoner, och kvinnan går där än i dag
med den egendomliga hårfrisyr, som utvisar,
vilken andes barn hon är.
Gårdens pojkar ha dock då och då
besökt mötena vid Masibekela och tidvis även
menat sig gå i skola där, och gården har
fått ej så fa besök av både missionärer och
evangelister. inte har det märkts något
resultat av arbetet, men Gudsordet har dock
blivit utsått i hjärtana, och det har
livskraft, långvarig sådan.
Förra året angreps Ndhlovu av en både
långvarig och plågsam njursjukdom och kun-
SEGRAR
de ej som förr med munter håg vandra
från det ena ölgillet till det andra, och
så fick han tid både att lyssna och att tänka.
Paule kom1 dit strax på nyåret att börja
sitt arbete i distriktet. Han kom till
Ndlilo-vus hem och blev ombedd att förnya
besöken, ty nu var allt motstånd brutet.
Endast några veckor senare blev det
avgörande steget taget en söndag, då Gerhard
hade tillfälle att besöka honom, och den
gamle hedningen blev frälst.
Ej ofta ha vi fått skönja en så hel
överlåtelse eller finna en så verklig
frälsnings-fröjd hos en nyomvänd hedning, som vad
vi mötte hos denne man. Jag kom ej långt
efteråt och fann honom som vanligt
hopkrupen under ett skuggrikt träd. Hans enda
sällskap hemma var den besatta kvinnan,
vilken för dagen hölls lugn genom ett
hastigt påkommet anfall av malariafeber.
Hon hade annars rasat mot honom och
hotade att fördriva honom från gården,
till gamle Ndhlovu, ty han inträffade i
grannskapet — Masibekela utstation — vid
en tid, då motstånd och hårdhet genom
en långvarig sjukdom blivit brutet.
Annars hade nog den en gång starke
och myndige mannen fått både höra och
erfara evangelium för några år sedan, då
hans allra yngsta bihustru började lyssna
till förkunnelsen och ville taga steget över
på Herrens sida. Den gängen ville han
dock varken själv böja sig för Gudsordets
krav ’eller tillåta någon annan att följa
den kallande rösten. Den unga kvinnan
tvingades att avstå från sina
gudstjänst-ty nu var det han, som plågade henne med
sina böner. Hon kunde ej utöva sina
besvärjelser, sedao han blev troende. En
besatt människa är fruktad av andra och
får stor makt. Fast den yngsta till år och
rang var hon nu den egentliga härskaren i
gården, och nu fingo andra umgälla, vad
hon tidigare fått utstå.
Men gamle Ndhlovu hade vunnit
glädjen i Gud. Det gamla skrynkliga, svarta
ansiktet formligen strålade, och himlen
kändes nära, där vi sutto under trädet ute
vid kreatursfållan. »Liv eller död är ej
längre någonting för mig», sade han med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
