Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3. 1 Februari 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
trosfrimodighet, »jag skulle endast önska
att en enda gång kunna komma till huset,
där de andra troende samlas, för att
tillsammans med dem få prisa Gud, som beskärt
mig frälsning och evigt liv».
Han satt där redan då som1 ett levande
skelett. Det var formligen endast ett par
benpipor kvar att få, men kvarlevan hade
blivit ryckt ur lejonets gap; och medan
hans utvärtes människa förgicks, förnyades
den invärtes allt mer och mer.
Mognaden måste gå hastigt ty hans tid
var mycket kort. Ej långt efteråt kom Paule
och berättade, att den stackars gubben ej
behövde jagas från sitt jordiska hem, ty
nu hade Herren hämtat honom till de eviga
boningarna, och vittnesbördet bland
gårdens folk var, att han dött som en
troende, fast de ej ville tillåta att han skulle
begravas som sådan.
Hans namn kom aldrig i någon
församlingsmatrikel, ej heller blir han medräknad
i statistiken. Det blev ej mycket för
jorden, men hemma hos den gode Herden
vänta vi att återfinna honom bland den
stora, frälsta skaran-
SEGRAR ~ 49
rande kvinna. Hänvisad till en girig brors
barmhärtighet, tycks hon långsamt få svälta
till döds, fast gården är allt annat än
fattig.
Naturligtvis har hon som varje annan
svart kvinna varit gift, men den äkta
mannen här avbördar sig alla plikter mot
såväl hustru som barn genom att på en gång
erlägga köpesumman! — 10 eller ännu flera
kreatur. Det är sedan hennes familj,
vilken »ätit» korna, som står ansvarig, när
sjukdom eföer andra svårigheter komma på.
På så sätt har vår vän, allt annat än
välkommen, återbördats till sina anhöriga.
Under ett tidigare stadium av sjukdomen
anlitades en och annan medicinman att
genom besvärjelser och någon dekokt bota
henne, och ett par getter offrades åt
andarna, men när varken det ena eller det
andra hjälpte, har hon på vanligt
hedningevis lämnats åt sitt öde.
Hennes själsfö-rmögenheter äro dock
tämligen bibehållna, och här är åter ett av
de många tillfällen, där Gud fått komma
till tals med en stackars människospillra,
sedan allt det jordiska och materiella
förlorat sitt behag. Evangelium förkunnas än
i dag för de fattiga, och vår stackars vän
har därigenom1 blivit rik.
Det var några troende, som besökte
henne en söndagsmorgon på väg till ett
stormöte och helt lyckliga kommo för att
berätta: »Nu har hon lämnat sig åt Gud.»
Nu har det kommit ett annat uttryck
i hennes blick än det tidigare hopplösa.
Man kan til och med få se en skymt av
glädje !vsa fram1, och det har blivit små
högtidsstunder, när vi tillsammans fått läsa,
bedja och sjunga. Nog hcr det hänt, att
hon helt hastig!’ avbrutit med en fråga,
om ’ej Gud skall koka mat åt sitt folk
i himlen, så a’t hon skall slippa hungra
där, och- kanske en liten påse majsmjöl
visat sig lika välkommen som en
Döne-stund, men sådant kan en medmänniska
förstå, och1 svaret har bon fått av
Uppenbarelsebokens ord: »De skola icke mer
hungra och icke mer törsta, och solens
hetta skall icke träffa dem, ej heller
eljest någon brännande hetta.»
II.
Hen sitter, också hon, under det
sedvanliga trädet för att söka en smula svalka
under sommarens heta månader. Man vei
så säkert platsen, där man kan finna henne.
Det enda avbrottet synes vara, när
vinterns kyliga sunnanvind tvingar henne att
släpa sig till läsidan av en hydda. Husen
här äro endast sovrum samt möjligen en
tillflykt undan regn, vilket ju så ytterst
sällan faller. När en sjukling bäres in, är det
tecknet på att slutet är nära, men vår
stackars vän. är ej dödssjuk, fast en
hjärnblödning för flera år sedan gjort henne
lam och oförmögen att gå.
Vanligen har hon sällskap av sin gamla
stendöva mor, och någon gång lyckas de
locka några av barnen att stanna kvar
en stund; men i regel finna både stora och
små mera trevnad i att hålla sig så långt
borta från dem som möjligt, och så sitter
hon där en liten utmärglad kvarleva av
den, som en gång varit en frodig, blomst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
