Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24. 15 December 1936 (Julnummer) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
För Gud är ingenting
omöjligt.
Luk. 1: 37.
Berättelse av M. Torjuasen.
Övers, från norskan.
Man kallade honom allmänt för smed
»Umuliessen» (Omöjliigsson). Hans rätta och
fullständiga namn stod emellertid infört i
kyrkoboken som: Anton Jeremias
Julius-sen. Men omöjlig (norska: umulig) var
han, i synnerhet när han var full; och
■det var inte långt mellan var gång, det.
Snarare var det så, att hän aldrig var
helt nykter. Och när han var full, var han
bygdens skräck. Det sista man önskade
var att möta honom på en mörk
landsväg. Man hade nog i friskt minne, hur
han den senaste hösten hade mörbultat
en son till klockaren, så att han måste
hålla sängen i åtta dar. Och i hemmet gick
det ofta vilt till. Hans hustru var inte
stort bättre än han, när det gällde att
dricka brännvin, och deras gemensamma
dryckeslag slutade ofta med slagsmål. Men
då var hustrun förnuftig och rymde från
hemmet. »Han är omöjlig» — det var
bygdens avgörande dom över smeden.
Nu var det strax jul. Smeden hade
»pro-vianterat» från stan. I går kom med
tåget en stor låda, som han i egen person
var nere och hämtade och med varsamma
händer lyfte opp i kärran. Med tåget
följde också en ung man, som bar en
koffert och hade en portfölj under armen.
»Va e de för en?» frågade smeden
handelsmannen. »Ingen resande nu, väl, så
där ett par dar före jul?»
»En avilatshandlare», skrattade
handelsman Jensen; »se, där e skogvaWar Ström
nere och tar i mot honom. De e nog han,
den där evangelisten, dom kallar, som ska
hålla uppbyggelser här i jula!»
»Va? Den där gröngölingen predika? Ja,
då ska 1 sanning säkert smed Umuliessen
SEGRAR ’ 477
på uppbyggelse, om hän så aldrig varit
det förr.»
Skogvaktaren hörde de sista orden och
förberedde evangelist Thöresen på a.lla
eventualiteter.
»Låt oss särskilt bedja för h o n o m»,
sade Thöresen, då några av vännerna
kvällen voro samlade till bönemöte. Och
så läste han Luk. 1: 37: »Ty för Gud
är ingenting omöjligt».
Omöjligsson kom på möte i bönehuset
första dagens kväll. Det var en händelse,
som kunde jämställas med vilken
världshistorisk händelse som helst.
Thöresen talade över bönemötestexten
— Luk. 1: 37. Han skildrade först Guds
makt uppenbarad i Jesu övernaturliga
födelse. Gick så övsr iiil itt tala om Guds
väldiga frälsaremakt. Det fanns ingen så
omöjlig, att infe Gud var mäktig att frälsa.
Andens smörjelse och kraft var över
»gröngölingen,» — det hördes snyftningar nere
i salen. Umuliessen kände sig så
underlig till, mods. Han hade kommit bara för
att störa mötet, men ända från det att han
koin innanför dörren, var han gripen av
en förunderlig makt. Efter predikan sjöngs
n:r 528 i Ev. basun: »Jeg synger
jule-kvad — jeg er så glad, så glad — —».
(»Min julsång sjunger jag — jag är så
glad i dag» —). Umuliessen glömde för
en stund, var han var. Han blev plötsligt
ryckt femtio år tillbaka i tiden. Han, var
i mors och1 fars stuga — julgranen var
tänd — och de gingo i ring omkring den
och1 sjöngo: »Jeg synger julekvad — jeg
er så glad, så glad!» Efteråt läste far
julevangeliet och bad till Gud — också
för honom, att julens glädje måtte bli hans
glädje.
Smedens sidokamrat såg til! sin stora
förskräckelse, att en tår hittade vägen1
nedför smedens kind. Det var den, som väckte
smeden och1 kallade honom tillbaka till
verkligheten.
Så kom eftermötet. Thöresen gick med
bibeln i hand omkring och samtalade med
flera, men det var som stängt på
eftermötet. Nu går han bort till smeden. Folk
väntar det värsta. Men där blev ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
