Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8. 15 April 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
Men det kommer en himmel igen. —
Till dess -— farväl!
Jag längtar efter vilan. Det
smärtar här inne kring hjärtat. — Ormen
är flitig. Jag lider gräsligt, men jag
klagar icke. Jag sönderslites av
namnlösa kval, men jag har ingen klagan
över mitt öde. Om det än
sönderkrossar mig, så är jag dock över det.
På en ö såg jag ljuset, på en ö
släcks det för alltid här nere. Min
middagssol fann mig i ett kejserligt
slott, min aftonrodnad skall finna mig
i en trähydda. O, människoöde!»
Barnens avdelning.
I hagen.
Maja Lisa i statstugan var bara tio år
gamma!. Men hon var e:n duktig tös. Och
därför skötte hon ensam hushållet nu, sen
mor dog i våras. Horn sopade och’ städade
och höll fint i den Ma stugan, hon
skurade och diskade och kokade maten för
tadern och den lila åttaårige brodern Klas.
Men allt detta gjorde Maja Lisa med
glädje,, ty hön älskade dem båda
innerligt, och ehuru hon hade många
bekymmer, hur hon skulle få smulorna att räcka
till, så nändes hon aldrig visa annat än
ett glatt ansikte.
Nu var det lördag, och Maja Lisa skulle
gå till skogen och repa ris att strö på
golvet till söndagsprydnad. Och så skulle hon
på samma gång möta Klas, när hän kom
från skolan. Hon gick och sjöng, som
hon brukade göra vid sitt arbete. Men
som hon kom trippandes med sina små
bara fötter i dammet landsvägen framåt,
fick hon höra ett gallskrik från lövdungen
i Hagen. Det klack till i henne. Hon tyckte,
att hön kände igen rösten. Kunde det vara
Klas?
Hon kastade sig över gärdesgården och
sprang upp i hägen. Och vad får hon se?
Jo, mitt inne bland kardborrebuskarna låg
SEGRAR • 155
Klas på magen och stortjöt, under det
grannens Jöns och) nämndemannens Per och
Olle oavlåtligen bombarderade honom med
kardborrar. Att rusa in mittibland dem var
ett ögonblicks verk.
»Skäms ni inte?» ropade hön flämtande,
»tre mot en, och- skolkamrater till!- Men
jag ska allt försvara honom jag, lita på
det.» Hon rev av en hel näve kardborrar
och slungade på dem. Och så mer och
mer.
»Ni borde blygas att gadda ihop er mot
en enda liten stackare. Varför slår ni
honom ?»
»Han vill hä av våra matsäckssmörgåsar»,
sade Per, som stod där bredbent och
tvärsäker. »Och han sa’, att du, Maja Lisa,
är så snål, sa’ hän, så att du inte unnar
’en te äta, och att du bara äter själv,
och1 att han får ingenting med.»
Maja Lisa blev helt blek om kinderna
och upphörde med kastningen. Alla tre
pojkarna satte till fötter och1 gåvo sig av
i en fart.
Där stod nu Maja Lisa ensam med sin
bror. Det sved i hennes barnahjärta. Att
gå och repa ris hade hon, ingen vidare
lust till. Vad tjänade det till att arbeta
och hålla fint, när ingen tackade henne!
Och Klas, som bon hade burit och släpat
med, ända sen han föddes, och som hon
alltid hade unnat det bästa av vad de hade!
Men, hon sade inte ett ord. Hon vände
sig om ochl gick tyst nedför backen med
gråten i halsen. Hon steg långsamt över
gärdesgården. Det gick inte så lätt nu,
som när hön kastade sig över för att
hjälpa honom ...
När hon gick landsvägen tillbaka hemåt,
hörde hon, hur han tassade efter henrfe.
En gång tyckte hon sig känna, hur hans
lilla hand trevade efter hennes, men hoo
tog den inte.
Hon var tyst hela dagen. Klas satt vid
läxboken, när hän var inne. Det var så
ovanligt stilla i stugan. Han hörde bara,
hur flugorna surrade mot de små
fönsterrutorna, liksom de sagt: »Fy skam, fy
skam, baktalare!» Ty Maja Lisa, som
annars brukade sjunga så glatt vid sitt ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
