Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11. 1 Juni 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
dolv samt syster Lilly, som nu mottogo
oss — och vi hade på nytt gjort vårt
inträde i kamratkretsen. Tullbestyren voro
snart överstökade, enär vi voro de enda
resenärerna, och om en stund voro vi
ute vid Umgwenya och välkomnades av
hela familjen Reinholdz. Br. R. har givit
vad tid han kunnat åt Umgwenya, från
det Thorells avreste i febr. och tills
Fri-dolvs på allvar kunna tillträda uppgiften
där. De övriga Shongweborna hade
kommit ner för att möta oss. Vilken stor
glädje det var att åter sammanträffa med
våra trogna kamrater och finna, att
Herren här uppehållit dem till både kropp
och själ och låtit dem vara i oavbruten
verksamhet för Honom! Syskonen
Thorells saknades dock vid Umgwenya. Yttre
förödelser ha genom den svåra
översvämningen gått hårt åt den trevna
missionsstationen. Vilken orsak vi dock alla ha
att tacka Gud för att inga människoliv
behövde gå förlorade och att även
’byggnaderna stå kvar, även om gapande hål
utanför lärarens och pojkarnas hus såväl
som å ömse sidor om kyrkan bära vittne
om’ den oerhörda naturkatastrofen!
Nästa dag fick färden fortsättas hem
til! Komati, och vi hade egentligen den
mest riskfyllda delen av vår länga resa,
när vi med en lastbil bogserades icke över
utan igenom^ den ännu svällda
Komati-floden på den delvis förstörda lågbron,
där vattnet forsade obehagligt starkt och
hotade att kasta den lätta bilen över
kanten ut i strömmen. Gud hjälpte dock även
där, och ännu en gång fingo vi vända
mot söder in i skogen. När vi på e. m.
stannade mittemot Komati, stod Elsa
Fri-dolv på andra stranden och vinkade sitt
välkommen, under det att pojkarna som
vanligt fingo bråttom att komina oss till
mötes med båten. Det var den 9 april
och på dagen 7 veckor sedan vi sleto
oss från våra anhöriga i Ukna och
Ringarum, och nu voro vi framme vid målet!
Nåd utöver nåd!
Nästa dag samlades de troende till
väl-komstmöte för oss och på samma gång
SEGRAR’ 207
för att säga farväl till syskonen Fridolv.
Hur kärt var det ej att se dem alla
igen och att än en gång få dela
andliga välsignelser tillsammans! Och1 dock
var det en tämligen gles skara, som
kunnat infinna sig. Efter sommarens stora regn
har malariafebern fått en vädlig fart. Det
är mycket sjukligt utöver hela distriktet.
Syster Elsa hade ock varit i sängen en
vecka vid påsktiden men var nu uppe igen
och i sin vanliga arbetsordning, fast ej
alls fri från mallarian. Gud har dock
givit våra syskon nåd att bära de olika
motigheter, som. mött, och med glädje stå
kvar i tjänsten och nu därutöver åtaga sig
uppdraget vid Umgwenya, fastän deras
egentliga arbetsfält såväl som hem är i
Zululand. Gud vare tack för varje
själv-försakande tjänare!
Så stå vi på nytt i var arbetsuppgift
och tacka. Mästaren för nåden att få vara
med. Bävan vill dock blanda sig i
glädjen. Vi känna vår egen svaghet och
uppgiftens stora krav, och vi förnimma
hedendomens hårdhet och tvång så mycket:
bjärtare och mera kännbart efter den
andligt ljuva tiden i Sverige. Ännu har ej;
det kraftiga andliga genombrott fått ske,,
som vi under många år ha bedit om och
väntat. Kanske måste kampen bliva ännu:
hårdare och nöden ännu djupare, innan
segern kan till fullo vinnas. Måtte dock
Herren i allt finna oss trogna!
Med hjärtlig hälsning och tack till eder
alla, ni kära i hemlandet!
Edra i Hans tjänst
G. o. Ester Monson.
Komati M. S., Box 37, Komatipoort,
Tvk, S. Africa, den 23 april 1937.
Brev från Edit Öqvist.
o
Afer hemma.
Junkön 20 maj 1937.
»Åter hemma!» ljöd ropet, när ångfärjan
Viktoria lade till vid kajen i Trälleborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
