Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H - haspelig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
haspelig
- 220 —
Häuptlingschaft
m., -«,/. 1. haspel. 2. spel, domkraft. 3. vef,
haapel. 4. vändkors. -elig, a. hastig,
bråd-störtande, flängande, hafsig, slamsig,
obeständig, ombytlig. -ein, sv. tr. itr. h. 1.
haspla. 2. upp vi nda, upphissa. 3. F hasta,
hafsa, rusa; streta, -ler, -, m. hasplare.
-le-rin, "nen, fl. hasplerska.
Hals, -ej, 0, m. hat. auf jn werfen: fatta
hat till ngn.
hass||en, sv. tr. o. itr. h. hata. -enswer[h],
-ens-würdig, a. förhatlig, -er, -, m. -erin, -nen,fl.
hatare, fiende.
häfslich, a. ful, obehaglig, motbjudande,
vidrig. Gegen jn m sein: vara ovänlig mot
ngn. -keit, fl fulhet.
Hast, 0, fl. hast, brådska, -en, sv. I. tr.
påskynda. II. rß. skynda (sig). III. itr. k. o.
med riktningens angifvande S. hasta, brådska,
skynda. -ig, a. 1. hastig, brådstörtad. 2. häftig,
uppbrusande, -igkeit,/. 1. hastighet,
skyndsamhet. 2. häftighet.
Hatschelüéi, -en, f. oupphörligt smekande,
smekningar, klemande, -n, sv. tr. 1. smeka.
2. klema, kela med, skämma bort. -ung, f.
Hatschier, -e, m. 1. ridande drabant, lif gardist.
2. polisbetjänt, gendarm, -garde,/, lif vak t,
lifgarde till häst.
Hätz- se Hetz-.
Hau, -e, m. 1. hugg, slag. F me bekommen:
få stryk, få smörj. 2. huggning, hygge,
-bär, a. som får huggas, -be, -n, fl. dim. f,
1. mÖSSa för fruntimmer, i sht gifta, o. barn. Bild.
ein Mädchen unter die m bringen: gifta
bort en flicka, unter die m kommen: blifva
gift.. 2. hjälm, kask, hufva; falkhufva. Biid.
jm auf die m gehen ei. rücken: gå ngn inpå
lif ve t. 8. fjäderbuske, tofs på fågelhunden. 4.
den öfversta delen af ngt ss. huf, af moitl OUlgif-
ven bärgsspets, trädkrona, kupol, toppen
af en klocka, öga på en yxa m. m. »ben, sv.
tr. sätta mössa på. Gehauht: klädd i mössa;
försedd med tofs. -bitro, -n, fl. hanbits.
-block, m. huggkubb.
Hauch, -e,m. 1. utandning, andedrägt. 2. fläkt,
anda, doft. 3. l&tt imma. 4, gram. aspiration,
•en, sv. I. itr. h. andas, fläkta. II. tr. andas,
utandas. Die Finger wann m andas på
fing-rarne, så att de bli varma, jm Mut in die
Seele m ingifva ngn mod.
Hau||degen, m. 1. sabel. 2. F krigsbuss, -derer,
-, m. åkare, -dern, sv. I. itr. h. 1. vara åkare.
2. fara med en åkare, åka skjuts, II. tr.
skjutsa, -e, -«, /. hacka, -en, st. o. * sv. I.
itr. h. hugga, slå. II. tr. 1. hugga, hacka.
Schartig m hugga hak i eggen, Bäume m
fälla träd, Fleisch m stycka kött, das ist
nicht gehauen und nicht gestochen: det är
hvarken hackadt eller malet. 2. F 0. P slå.
Jm eins ei. jn hinter die Ohren m gifva ngn
en örfil, haust du meinen Juden, hau’ ich
deinen Juden: som du gör med mig, gör
itr. lotraositivt, rfl, reflexivt, Si.
jag med dig; betalt kvitteras. III. rfl.
hugga sig. 2. F rpr. slåss, -er, -, m. 1. person
som hugger, hackar, ss. vedhuggare,
stenhuggare, vingårdsarbetare, grufarbetare. 2.
jäg. vildgalt. 3. huggtand, bet. 4. sabel, jag
hirschfängare.
Häuer, -, m. b&rg. grufarbetare.
Hau||erei, -en, fl. P slagsmål, -fe, ei. nm.
-n[s], -n, m. dim. f, hög, hop, mängd, skata,
grupp. Einen mn aus etw. machen: lägga
ngt i hög, der [grofse ei. gemeine] m hopen,
massan, pöbeln, in ganzen ei. dichten ei.
hellen mn: i massor, i stora skaror, aufl einen
mn: i hög, zu mn ei. zu Häuf «e zuhaufl,
etw. über den ei. über einen mn werfen:
kasta ngt öfver ända, omkull, alle
Bedenken über den mn werfen: kasta alla
betänkligheter öfver bord, jn über den mn
schle-f sen: skjuta ned ngn.
häufeln, si’, tr. o. itr. h. lägga i hög, i små
högar, hopa.
Haufen, m. se Häufle.
häuf||en, sv. tr. o. rfl. hopa (sig). Ein Mafls m
råga ett mått, gehäuft messen: gifva rågadt
mått. -ig, a. 1. ofta förekommande, ej
sällsynt, vanlig; adv. ofta. Seine men Besuche:
hans täta besök. 2. t talrik; adv. i mängd,
-igkeit, fl. 1. vanlighet. Die m seiner
Besuche: hans täta besök. 2. * talrikhet. -ung,
fl. hopande.
Haullhoiz, n. 1. till hygge bestämd skog. 2.
huggen skog. -klotz, m. huggkubb.
Haupt, -er f, n. hufvud. Zu den ei. seinen
11 äupten: vid sin hufvudgärd. Biid.
hufvud man, främste man, anförare; hufvud
-stad. Den Feind aufls m schlagen: a) slå
fiendens hufvudsfcyrka, b) i grund slå
fienden. -abschnitt, m. hufvudafdelning, del af
en bok, hufvudskede. -ansieht, fl. 1. allmän
åsigt. 2. vy öfver hela staden, huset m. m.
-arbeit,/ hufvud sakliga, vigti gaste delen af
arbetet. -armee,/. hufvud armé, hufvudstyrka.
-augenmerk, n. Sein m aufl etw. richten:
rikta sin blick, sin uppmärksamhet
hufvud-sakligen på ngt. -betrag, m. hufvudbelopp,
-summa, största belopp, -binde, fl.
pann-bindel. -einkommen, n. hufvudsaklig
inkomst. -ende, n. hufvudgärd. -erbe, I. m.
1. hufvudarfvinge. 2. universalarfvinge. II.
n. hufvudsakliga, största delen af arfvet.
-fach, n. 1. hufvudfack, största fack. 2.
specialitet, -farbe, fl. 1. hufvudfärg. 2. enkel
färg. -fest, n. vigtigaste, officiella delen af
• en fest. -hahn, m. F högsta hönset i korgen,
-heer, n. - llauptarmee. -karta, fl hufvud-,
generalkarta, -kerl, m. F präktig karl.
-leh-rer, m. öfverlärare, ordinarie lärare, -leuto
se Hauptmann 2.
Häuptling, -e, m. höfding. -s, adv. hufvudei.
för, hufvudstupa. -schaft,/. 1.
höfdingevär-dlghot, 2. höid.iigcdi/’iie.
verb. h. har haben, S. har sein till hjälpverb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
