Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H - höchsteigen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hofmeisterin
— 245 —
holdl&chelnd
informatorsplats; büd. mästrande,
småaktighet. 8. intendentur. -meisterin, /. 1.
hof-mästarinna. 2. guvernant. 3. hushållerska,
-meistepisch, -meisterlich, a. kännetecknande
för, tillkommande en hofmästare m. m. se
Hofmeister, -meistern,* tr. 0. itr. h. Jn ei. an
jm *v mästra, tillrättavisa ngn. lära ngn
mores, -prediger, m. hofpredikant. -raum,
m. gård, gårdsrum, -recht, n. I. gårdsrätt.
2. lag som bestämde förhållandena mellan
länsherre och vasaller, mellan
egendoms-herre och underlydande, -richter, m.
hof-rättsråd, hofrättspresident. -schranz[e], m.
krypande hofman. -statt, f. residens, -tag, m.
I. hofdag. 2. dagsverksdag. -t[h]lire, fl.
dörr till gården, -weit,/, hof, hofsocietet.
-wohnung, /. (in)åt gården belägen våning,
-zwang, m. 1. hof tvång, hofetikett. 2.
dagsverksskyldighet.
Höhe, -n, fl 1. höjd. In gleicher mit etw.
sein: befinna sig i jämnhöjd, vara jämnhög
med, lika hög som ngt, auf der seiner
Zeit sein: stå på höjden af sin tids
bildning, in die ~ uppåt, upp, in die ~
bringen: uppdraga, in die fahren: a) fara,
stiga upp, b) fara, rusa, upp, diese Waren
gehen in die ~ priset på dessa varor stiger,
in die <v richten: a) rikta uppåt, b) resa
upp, den Kopfl in die werfen: kasta
nacken bakåt. Mus. die Sängerin hat eine
schöne ~ sångerskan går mycket högt. 2. mål.
liflighet, styrka.
Kohiieit, fl. 1. höghet, majestät; värdighet. 2.
a) furstes rättighet, b) rätt till öfverhöghet.
-eitlich, a. hög, furstlig, -eiied, n. höga
visan.
höhen, sv. tr. göra högre, höja, upphöja, mål.
låta framträda.
Höhen||rauch se II er auch, -zug, m.
höjdsträckning, ås.
Hohepriester, m. öfverstepräst. -lich, a. öf-
versteprästerlig. -t[h]üm, n. öfverstepräst-
ämbäte. — Anm. Båda smnsättniugslederna böjas,
t. ex. der Hoh epriester, ein Hoher priester,
des hoh e npriesterlichen Amtes.
höher se hoch I. -berechtigt, a. som har större
rättigheter, -gebot, n. högre bud. -legung,
fl. förflyttning högre upp, höjande.
hohl, I. a. 1. ihålig, urhålkad, konkav, tom;
büd. tom, intetsägande. ausarbeiten:
ur-hålka, ~er Weg: hålväg. 2. Augen,
Wangen: insjunkna ögon, kinder. 3.
See: dyningar, svallvågor, die See geht ~
det är, går dyningar. 4. om ijud: ihålig, dof.
II. -e, n. ihålighet, hål, håla. -äugig, a.
med insjunkna ögon, hålögd, -bäckig, a.
med insjunkna kinder, -docht, m. rundveke.
-e, -n,fl. hålväg.
Höhle, -«,/. håla, grotta; ihålighet, hål.
hohlen, sv. itr. s. blifva ihålig.
höh|||en, tv. I. tr. urhålka. II. rfl. blifva ihå-
lig, urhålkas. -entempel, m. grottempel,
klipptempel.
Hoh||lfläche, fl. konkav yta. -gefäfs, n. ihåligt
kärl. -gehend, a. See: dyningar,
-geschliffen, a. konkavt slipad, -geschofs, n.
hålkula. -geschwür, n. fistel, -glas, n. 1.
hålglas. 2. konkav glaslins. -guls, m.
af-gjutning. -heit, fl. ihålighet; biid. tomhet,
innehållslöshet.
höhlig, a. försedd med hålor, med hål.
Hoh||lkehle, /. hålkäl. -kopf, m. tomt hufvud,
träskalle, -kreiseI, m. ihålig brumsnurra.
-ku-gel, fl. hålkula. -leiste = Hohlkehle, -mals,
n. rymdmått, -münze, fl. brakteat. -raum,
m. ihålighet, -rund, a. konkav, -rundung,/
konkavitet, urhålkning. -säule, fl. ihålig
pelare, -saum, rn. hålsöm. -schaufel,/.
skof-vel. -schiene, fl. (järnvägs)skena med
konkava sidor, -schnitt, m. konkav utskärning.
-Spiegel, m. konkav spegel, -ung, fl. håla,
ihålighet.
Höhlung, / urhålkning; håla, ihålighet.
Hohlilweg, m. hålväg. -ziegel, m. bugtig
tegelpanna, takåstegel,• tegelrör. -zirkel, m.
krum-cirkel.
Hohn, -[e]s, 0, m. 1. hån. Jm ~ sprechen:
håna, trotsa ngn. 2. trots. Jm zum ue: ngn
till trots.
höhn||en, sv. tr. o. itr. h. 1. håna, förhåna,
begabba. 2. trotsa, -eréi, -en, fl. begabberi,
hån.
Hohngelächter, n. hånskratt.
höhnisch, a. hånfull.
hohn||lächeln/ itr. h. hånle. -lachen,* itr. h.
hån skratta, jm: åt ngn. -necken,* tr.o.itr.h.
förhåna, begabba, göra spe af. -neckerei, fl.
hån, begabberi, spe. -sprechen, itr. h. håna,
jm: ngn. Dem Gesetze ~ trotsa lagen, der
Vernunft o* a) håna förnuftet, b) på ett groft
sätt strida mot förnuftet, vara
förnuftsvidrig. -sprecher(in), m. (/.) begabbare, en
som hånar.
hoho, itj. åhå.
Hohofen, m, masugn.
hoiho, itj. i sht sjö. åhåj.
hojah[n]en, sv. itr. h. 1. skria som åsnan. 2.
P högljudt gäspa, gapa.
Höke, -n, m. se Höker. -n se hökern. -r, -, m.
hökare, månglare. -réi, 0, fl. mångleri.
-r-frau, -rin, -nen, fl. månglerska. -rkram,
-rla-den, m. hökarbod. -rn, sv. itr. h. mångla;
drifva hökarhandel.
Hokuspokus, -, -, m. o. t n. hokuspokus.
hold, I. o. huld, bevågen; älsklig, ljuf,
förtjusande. Mein meine mein velien:
min älskling, min ljuf va vän. II. -e[n], &ſv
-e(r), (adj. böjn.) m. vasall, -a = Holle, -er, 1.
- Holunder. 2. .e hold II. -in, -nen, fl. 1.
älskling, huld vän. 2. skönhetsgudinna,
huldgudinna, gratie. 3. evfemist. för
ünhol-din 2. -lächelnd, a. huldt, älskligt leende.
~ « föregående
akti»
0 saknar piur. f har omijud. F familjärt, P ia*re »pråk. $ mindre brukligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
