Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - L - längen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Laſsheit
— 299 —
Laubsäge
att säga, es lä/st sich nicht zweifeln, dafs:
det ar otvifvelaktigt, att. Etw. sein ei.
bleiben ~ låta vara, låta bli, underlåta ngt.
II. tr. 1. lemna. Sich Zeit gifva sig god
tid. Jm etw. ~ a) öfverlåta, afstå ngt åt
ngn, b) das mufs man ihm dafs er: det
måste man medgifva, erkänna, att han,
wenn Gott mir das Leben läfst: om Gud
låter mig lefva, etw. anbesprochen <v»
förbigå ngt. Nicht aus den Augen ~ ej släppa
ur sigte; es beim alten ~ låta det
stanna vid det gamla; jn in seinem Amte ~
låta ngn få behålla sitt ämbete; Sie
mich damit in Ruhe: låt mig få vara i
fred, tala ej om det där; Bier vom Fasse
~ tappa öl, jn von sich ~ af skeda ngn; jn
vor sich ~ gifva ngn audiens; jn zu sich
~ låta ngn komma till sig. 2. underlåta, låta
vara. Sein Thun und ~ hans görande och
låtande. 3. lemna i sticket, sätta till, offra.
4. göra af, ställa, lägga. Bild. sich vor Freude
nicht zu ~ wissen: vara utom sig af glädje.
5. släppa, släppa lös. 6. Blut ~ låta åder,
jn zur Ader ~ åderlåta ngn. 7. tillåta att,
släppa, t. ex. den Knaben auf den Baum ~
släppa pojken upp i trädet. III. itr. h. 1.
Von etw. rsj afstå, skiljas från ngt, låta ngt
vara (i fred). 2. låta, klinga, förefalla. 3.
passa, kläda.
Lafsheit,/. slapphet, slöhet, tröghet,
lässig, a. lat, trög, slapp, slarfvig. ~ zu: sen
att. -keit, /. lättja, tröghet, slapphet, slarf.
läfslich, a. 1. förlåtlig. 2. öfverseende,
skonsam, mild i omdömen: -keit, f. 1. förlåtligt
fel, obetydlighet. 2. öfverseende, mildhet,
välvilja.
Lasso, -[s], -s, m. lasso.
Last, -era, /. 1. last, börda, tyngd, lass. Hand.
jm etw. zur ~ schreiben: debitera ngn för
ngt. 2. läst (mått), -adi’e, -[e]to, f. sjö.
lastage-plats, lastbrygga, -bär, a. 1. lastdragande.
2. tyngande, -en, sv. I. itr. h. tynga,
trycka. II. tr. lasta, belasta, nedtynga, -enfrei,
a. kostnadsfri, -er, -, n. 1. last (synd). 2. usel
person, i sht dålig kvinna, kvinsperson, sköka.
Läster||chronik, f. skvallerkrönika, -er, m.
lastare, bakdantare, smädare,
lastenfrei, a. syndfri. -haft, a. lastfull,
lastbar. -haftigkeit, f. lastfullhet, lastbarhet.
Läster|||n, -nen, f. smäderska, bakdanterska,
skvallersyster, -isch, a. 1. hädisk,
gudsför-smädande. 2. skändlig, nedrig.
Lasterllknecht, m. lastens, syndens slaf. -leben,
n. lastfullt lif.
läster|l|ich = lästerisch. -maul, n. ond tunga,
-n, sv. tr. o. itr. h. häda, smäda, bakdanta,
förtala, svärta, -rede, /. förtal, -schrift, /.
smädeskrift, pamflett -schule,/,
skandalskola. -sucht,/, tadelsjuka. -süchtig, a.
ta-delsjuk.
Lasterthat, /. lastbar gärning.
Läster||ung, /. hädelse, smädelse, förtal, -wort,
n. förtal, -zunge, /. ond tunga.
Lastllesel, m. packåsna. -führe, /. fraktvagn,
forvagn, fora.
lästig, a. besvärlig, -keit,/. besvärlighet.
Lastlling, -s, m. lasting. -pférd, n. packhäst,
arbetshäst, -schiff, n. lastdragare,
lastångare, transportfartyg, -träger, m. bärare,
sjåare, -vieh, n. lastkreatur, lastdjur.
Lasur, I. -e ei. -s, m. lasur(sten). II. -en, f. 1.
lasur(färg), asur. 2. lasering.
Lätåre, -[s], -s, m. fjärde söndagen i fastan.
Latéin, -[e]s, 0, n. latin. Bild. mit seinem ~ zu
Ende sein: vara i förlägenhet, ej veta hvad
man skall taga sig till. -er, m. 1. latinare.
2. jäg. söndags jägare, -isch, a. 1. latinsk. 2.
särskilda fall. Die Kirche: romerska
kyrkan, /ve Reiter ei. Schützen: kammarlärde.
Sjö. f^e Segel: latinsegel,
latént, a. latent, bunden, dold.
Laterälerbe, m. sidoarfvinge.
Latérne, -n, f. lykta, lanterna, -nanstecker.
-nanzünder, m. lykttändare. -npfahl, m. lykt
stolpe.
Latinller, -, m., -erin, -nen,f. latinare (Latiums in
vànare). -isieren, sv. tr. latinisera. -Ismus,
..men, m. latinism. -itat, -en, f. 1. latinitet
2. latinism.
Latiiltude, -n, f. latitud, bredd(grad). -tudinå
rier, -, m. person utan stränga grundsatser
Latrine, -n,f. latrin, afträde.
latsch, a. släpande, trög, klumpig (om g&ngen)
-e, -»,/. 1. nedkippad sko, hasa. 2. lurfvig,
luden, fjäderklädd fot. 3. slarfvig, slarfvigt
klädd kvinna, slampa, slamsa. 4. slapp,
kraftlös person, fjanter. -en, sv. itr. h. gå
med släpande gång, draga benen efter sig,
pallra, rulta. -ig, a. 1. släpande, rultande
vacklande. 2. slapp, trög; kraftlös.
Latt||e, -n,f. dim. f, 1. latta, ribba, spjäla, list
Bild. mit der -v> lavfen: löpa med limstån
gen. 2. rak, smärt telning, -en, sv. tr. spika
lattor, ribbor på. -enläufer, m. narr,
flickjägare. -enverschlag, m. ribbvägg, ribbverk
-ich, -e, m. bot. laktuk. -ung, /. ribbverk.
Latwérge, -n, f. mos(artadt medikament).
Latz, -e f, m. 1. lifstycke, lif, väst,
bröststycke, bröstlapp, haklapp. 2. byxklaff
ficklock; möss-skärm att fälla upp.
lau, a. ljum, bild. äfv. likgiltig.
Laub, -e ei. -er f, n. dim. f, 1. löf. 2. kort. spa
der. -apfel, m. galläpple, -e, -n,f. löfsal,
berså; trädgårdshus, lusthus, -engang =
Laubgang, -enhaft, a. bersåartad,
öfver-hvälfd. -fall, m. löffällning. -frosch, m. löf
groda, trädgroda, -gäng, ra. öfverhväifd allé
löfhvalf. -gehänge, n. (löf)feston. -holz,
löfskog, löfträd. -huhn, n. orre. -hüttenfest
n. löfhyddohögtid. -icht, -ig, a. löfartad
löfrik. -los, o. utan löf, aflöfvad. -rausch
m. löfvens prasslande, -säge, /. löfsåg
* föregående uppslagsord. * äkta sms. 0 saknar plur. "j" har omljud. F familjärt, P lägre språk. ^ ra i tid re brukligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
