Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V - verwehren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verwehren
— 492 —
verzeichnen
blåsa igen, -wehren,* tr. Jm etw. oj
förbjuda ngn ngt, hindra ngn att göra ngt.
-wéi-Chen,* sv. I. itr. s. blifva alltför mjuk,
uppblött. II. tr. för mycket uppmjuka,
uppblöta. -wéichlichen,* tr. o. rß. förvekliga(s).
•wéichlichung,/. -wéigern,* tr. vägra, förvägra,
neka. -wéigerung,/. vägran, afslag. -wéilen,*I.
tr. uppehålla, fördröja. II. itr. h.o.rfl.
uppehålla sig, vistas, -wéinen,* tr. 1. Thränenoj
utgjuta tårar. 2. Eine Stunde oj gråta en
timme. 3. gråta ut, ge luft i tårar åt. 4. Sie hat
ihre Augen verweint: hennes ögon se
förgråtna ut. Verweinte Augen: förgråtna ögon.
-wéis, -e, m. tillrättavisning, tadel, klander,
-wéisen,* tr. 1. hänvisa, jn an jn: ngn till
ngn. 2. förvisa, landsförvisa; relegera. Aus
dem Lande ei. des Landes oj landsförvisa.
3. Jm etw^ rw tillrättavisa, tadla ngn för
ngt. -wéisung,/. -wélken,* itr. s. vissna,
vissna bort. -wélkung,/. -wélschen,* tr.
förväl-ska, romanisera, gifva en välsk prägel åt.
-wélschung,/. -weltlichen,* I. tr. 1.
förvärldsliga, gifva en världslig prägel. 2.
sekularisera, indraga till staten. II. itr. s.
blifva världslig, få en världslig prägel,
anstrykning. -wéltlichung, f. -wéndbär, a.
användbar. -wéndbarkeit, /. användbarhet,
-wénden,* I. tr. 1. vända bort. 2. vända om,
upp och ned. Die verwandte Handſ
handens afvigsida. 3. använda. II. rfl. Sich flür
jn e lägga sig ut föjr ngn, bei jm: hos ngn,
•wéndung,/. -wérfen,* I. tr. 1. kasta omkring,
hit och dit, bort. 2. förkasta; ogilla;
fördöma. II. rfl. 1. kasta vilse. 2. blifva
krokig, sned. jfr verworfen, -wérflich, a.
förkastlig. -wérflichkeit,/. förkastlighet.
-wér-fung,/. förkastande m. m. se verwerfen. [–Wert[h]-] {+-Wer-
t[h]+} en,* tr. 1. göra bruk af, använda. 2.
realisera, förvandla till penningar.-wért[h]ung,
fl. Keine o, flür etw. haben: ej kunna
använda ngt. -wésen,* I. itr. s. upphöra att vara
till; öfvergå i förruttnelse, multna, ruttna.
II. tr. förvalta, förestå, -wéser, -, m.
förvaltare, föreståndare, administratör. ~ des
Reichs: riksföreståndare, -wéslich, a.
underkastad förruttnelse, förgänglig,
-wéslich-keit, fl. förgänglighet. -wésung, fl.
förruttnelse m. m. se verwesen, -wétten,* tr. 1. slå,
hålla vad om, våga. 2. förlora på vad.
-wét-tert, a. 1. fördömd, förbannad. 2.
förvittrad. -wichen,* a. förliden, förfluten, sist.
-wickeln,* tr. förveckla, inveckla, trassla in.
-Wick[e]lung, fl. -wiegen,* tr. väga till.
-wildern,* itr. s. o. rfl. förvildas, blifva vild,
förfalla. Verwildert: förvildad, rå, ohyfsad,
förfallen. -wilderung,/. -willijjgn,* Sr. bevilja,
«winden,* tr. 1. sammanslingra, hopfläta. 2.
öfvervinna, smälta, -wirken,* tr. 1. förverka. 2. väl
förtjäna. 3. begå. 4. bearbeta, -wirklichen,* £r.
o. rfl. förverkliga(s), realisera(s). -wirklichung,
fl. -wirren,* I. tr. förvirra, a) bringa viller-
valla, oreda i, inveckla, intrassla, b) bringa
nr fattningen, göra förlägen. II. rfl. råka i
förvirring, -wi’rrung, fl. förvirring, oreda,
villervalla, -wi’rt[h]schatten,* tr. hushålla
illa med, förstöra, -wi’rt[h]schaftung,/.
-wi-schen,* I. tr. 1. stompera, med stomp
för-drifva. 2. utplåna, utsudda, fördunkla,
hopröra. II. rfl. utplånas, fördunklas, -wischung,
fl. -wittern,* I. itr. s. förvittra. II. tr. jäg.
be-stryka med vittring. -Witterung, fl. [–Wit[t]-wen,*-] {+-Wit[t]-
wen,*+} tr. o. itr. s. göra till (blifva) enkling,
enka. Verwitwet: enkling, enka; biid. ensam,
öfvergifven, die verwitwete Königin:
enke-drottningen. -wi’t[t]wung, f. -witzeln,* tr.
Tit-sande förvränga, förlöjliga, -wogen, I. =»
ver-wegen. II.* itr. s. böljande, svallande
försvinna, upplösas; om toner: förklinga,
-wohnen,* tr. förstöra ngt gnm dess beboende, t. ex.
ein Zimmer, -wohnen,* tr. skämma bort.
-wéhntheit,/. själfsvåldigt sätt, ovanor.
-wöh-nting, fl. bortskämmande, -wölben,* tr.
öf-verhvälfva. -wörfen, a. förkastad,
förkastlig, nedrig, gemen, usel. -wörfenheit,/.
nedrighet m. m. se föreg. -worren, a. förvirrad,
oredig, -worrenheit, fl. oredighet. -wühlen,*
1. tr. rota i, bringa i oordning. II. rfl. Sich
oj in etw.: gräfva ned sig, fördjupa sig i
ngt.
verwundilbar, a. sårbar, ömtålig, -en,* tr. såra;
skära, sticka m. m. -erlich, a. förunderlig,
förvånande, -ern,* I. tr. förundra, förvåna.
II. rfl. förvåna sig, förvånas, -erung,/.
förundran, förvåning. In o* setzen: förvåna,
-ung,/. 1. sårande. 2. sår.
verllwunschen,* tr. 1. part. pf. verwünscht o.
ver-wünschen, förtrolla. 2. fördöma, förbanna,
-wünschung, /. 1. förtrollning. 2.
förbannelse. -wurzeln,* itr. s. o. rfl. slå rötter,
rot-fästa sig. -würzen,* tr. 1. krydda för starkt.
2. göra fadd, smaklös, -wüsten,* tr. föröda,
ödelägga, -wüster, -, m. ödeläggare,
härja-re. -Wüstung,/, förödelse, ödeläggelse,
härjning. -zågen,* itr. h. misströsta, blifva
försagd, modfäld, förtvifla. -zagt, a. försagd,
modfäld, klenmodig. -zagtheit,/.
försagd-het m. m. se föreg. -zahlen,* rfl. räkna vilse,
•zåhlung, fl. -zahnen,* I. tr. förse med
kuggar. II. itr. h. få de sista tänderna,
-zåh-nung, fl. -zànken,* I. tr. träta, den Morgen:
hela morgonen. II. rfl. blifva osams,
-zåp-fen,* tr. 1. tappa, utskänka. 2. hopfoga,
hopsinka. -zapfung, fl. -zarteln,* tr. skämma
bort, klema med, förvekliga, -zart[ejlung,
fl. -zaubern,* tr. förtrolla, -zåuberung,/.
-zäunen,* tr. inhägna, -zåunung, fl.
inhägnad. -zéchen,* tr. supa upp; använda till
supning. -zéhnfachen,* tr. o. rfl. tiodubbla(s).
-zéhnfachung,/. -zéhr, -[e]s, 0, m. förtäring,
-zéhren,* tr. o. rfl. förtära(s). -zéhrung,/.
-zéichnen,* I. tr. 1. rita illa. 2. upprita,
rita. 3. anteckna, notera. II. rfl. rita vilse.
itr. intransitivt, rfl. reflexivt, St. starkt, SV. svagt, tr. transitivt verb. h. har haben, S . har *ein Li il hjälpverb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
