Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gång talade Kerstin Larsson ej mycket med sin
man. Hon fann det vara orätt att än en gång
driva fram honom. Att han dock förstod, vad
hon gick och grubblade på, det trodde hon i alla
fall säkert och visst. Men sovande och vaken
tyckte sig Kerstin se sin döda väninnas sorgsna
blick, och det föreföll henne, som om denna blick
bad henne att göra våld på sin egen blygsel
och rädda Nils. Kerstin gick i en stor vånda.
Ty det bjöd henne mot att vara den, vilken skulle
träda fram för alla och vittna om detta, som
människor icke vilja nämna vid namn.
Men till sist blev det henne omöjligt att gå
längre och tiga. Elin, som var död, fordrade
offret av henne, och en döds vilja måste åtlydas.
Ju mera dagen nalkades, då hon visste, att tinget
skulle hållas, desto omöjligare blev henne allt.
Ur stånd att längre bära sin samvetsbörda ensam,
gick Kerstin Larsson en morgon till länsmannens
gård.
Kerstin Larsson trädde in i länsmannens
ämbetsrum, men det var henne först svårt nog att
komma fram med sitt ärende. Ensam med en man,
vilken hon kände, var det henne dock lättare, än om
hon på eget bevåg trätt fram och utan förberedelse
vittnat om detta inför rätta. Och när Kerstin
väl börjat tala, blev henne det hela enkelt och
naturligt, som allting blir, när människorna
glömma sig själva, för det som större är.
»Det är så», sade hon till länsmannen, »att
något äktenskap mellan Nils och Elin fanns aldrig.
Han gav henne aldrig en smekning, och aldrig
var han mot henne, som en man annars är mot
sin hustru.»
Länsmannen studsade och såg skarpt på den
talande.
»Hur vet ni det?» sade han.
»Den döda har själv sagt mig det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
