Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skånes elmotorsmedja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
Interiör från Elektromekanos generatorverkstad i Hiillsingborg där generatorer för kraftverk för Sverige och utlandet plockas ihop.
SKÅNES ELMOTORSMEDJA
»Gjuteriet och fabriken av saltglacerade Käril och Eldfast Lera, har via till-
verkning av järnsoffor, lokomotiv och järnljusstakar funnit
sin melodi inom
den elektriska produktionen och är numera känd som hela Sveriges Elektro-
mekano med 1.400 anställda och med en industriyta på 140.000 kvadratmeter.
f pr gör man en elmotor? För att få
isvar på den frågan kan man lämp-
ligen besöka Elektromekano i Hälsingborg
— den numera till Asea-koncernen an-
slutna fabriken med 1.100 arbetare och
nära 300 tjänstemän. »Meckan>, som
manga av de anställda ännu kallar den,
bildar nästan en stad för sig där den ut-
breder sig på 140.000 kvadratmeters yta
på slätten strax söder om staden och in-
vid Sundets blå böljor.
Men om besökaren hade trott sig få ett
omedelbart svar på frågan härovan, bleve
han säkerligen en aning besviken. Ty ing-
enstans kan man se någon direkt hop-
montering av en elmotor — i stället tas
i var och en av ett dussin olika fabriker
inom området ett litet steg på väg mot
den färdiga motorn. I gjuterierna gjuts
t. ex. stativen, i valsverket valsas koppar-
tackornma ut till koppartråd, i tråddrage-
riet dras tråden ut till finare tråd och i
monteringshallarna monteras motorerna
ihop på löpande band.
Om man skall börja i någon ända, kan
man sålunda lämpligen börja med dynamo-
plåten — den tunna plåt, som överdragen
med ett tunt lager papper skall packas
ihop till järnkärnor i motorer, generato-
rer eller transformatorer. Pappersöver-
dragningen — varigenom plåtarna blir
isolerade från varandra elektriskt men in-
te magnetiskt — är till för att inte för
stora virvelströmmar och därmed onödiga
förluster skall uppstå i järnkärnan. Fun-
nes-inte papperet, skulle järnkärnorna ge-
nom virvelströmmarna bli starkt upp-
värnida.
Vad som underlättar rationaliseringen
är härvid att för alla de olika typerna av
elmaskiner och transformatorer från den
minsta verkstadsmotor på kanske 15 hk
till stora kraftverksgeneratorer på 10.000
kVA förekommer praktiskt taget endast
två plåttjocklekar, nämligen 0,35 och 0,5
mm. Det är inte plåtens tjocklek — endast
dess area och antalet plåtar som varieras.
Påppersoverdragingen sker helt auto-
matiskt genom att de meterbreda och i bhe-
stämda dimensioner avklippta dynamoplå-
tarna matas fram genom en maskin, som
överdrar dem med ett tunt papper, fast-
klistrar detta, torkar klistret från plåtens
undersida medelst gaslågor samt bränner
av papperet runt plåtarnas kanter.
Det fordras endast en tillverkningsfas
till för att få färdiga plåtar, som direkt
kan plockas ihop till järnkärnor, och det
är utstansningen. Den sker i stansverksta-
den, i vilken dånet från de halvautoma-
tiska stansmaskinerna överröstar allt an-
nat. De snabbaste maskinerna stansar 15
plåtar med ett 50-tal utskärningar i minu-
ten. Man kan här se synnerligen inveck-
lade mönster hos plåtarna — som stansas
ut ungefär som när man bakar peppar-
kakor och med olika formar skär ut olika
figurer — såsom en cirkulär skiva med
två koncentriska ringar av runda hål.
Denna typ är avsedd att bilda järnkärna
i en asynkronmotor med dubbelspårrotor,
där man har två koncentriska ringar av
kopparstavar för att skapa de erforderliga
kortslutna kretsarna. Denna motortyp har
på senare tid fått allt större användning,
eftersom den ger lägre startström och
högre startmoment.
Nästa fas i tillverkningen är givetvis
hopplockningen av plåtskivorna till järn-
kärnor. Även denna procedur sker mer
eller mindre automatiskt, t. ex. så att en
maskin sorterar plåtringar med ett hack
längs periferin, så att hacken kommer åt
samma håll. På vägen mellan stansverk-
staden och denna monteringsverkstad pas-
serar man förbi staplar av färdigstan-
sade plåtskivor i 100.000-tal, som väntar
på att plockas ihop till järnkärnor.
Men innan man kan beskriva elmaski-
nernas och transformatorernas hopsätt-
ning i de stora monteringshallarna, måste
man ta ett steg tillbaka i utvecklingsked-
jan — till kopparvalsverket. Elektrome-
kano är nämligen. inte bara självförsörj-
ande i fråga om trådtillverkning för sitt
eget behov utan säljer därtill vid si-
dan om de elektriska maskinerna även
koppartråd — år 1947 hade koppartill-
verkningen ett värde av 45 miljoner
kronor.
| TEKNIKENS VÄRLD 2/50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
