Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Platon. Några inledande ord om hans tid, hans person och hans tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 5 —
löften och svurna eder, avlagda under offer till gudarna
och med dessa till vittnen. Med en “paian“, en sång till
dessa gudomliga vittnen, gingo de till strid och död eller
seger.
En åskådlig bild av denna laglydnadens anda får man
i den dialog av Platon, som inleder dessa provstycken på
den hellenske tänkarens författarskap. Athenaren Sokrates,
Platons filosofiske lärare, var dömd till döden, emedan han
“förnekade statens gudar och förförde ungdomen“, alltså en
typisk kättardom. Inför en upplyst opinion var detta av
folkdomstolen fällda utslag fullkomligt orättvist. Det gällde
här, som så ofta senare i historien, att kättaren var den i
djupare mening religiöse, medan de ortodoxa domarne voro
allt annat än gudarnas gunstlingar. En av Sokrates’
ungdomsvänner, Kriton, söker nu förmå honom att rymma ur
fängelset. Detta skulle icke ha vållat några större
svårigheter. Tvärtom torde till och med åtskilliga av dem som \
dömt Sokrates gärna sett att han undandragit sig följderna
av deras lättsinnigt fällda dom. Men den dödsdömde, som
ju själv klarare än någon annan var medveten om domens
orättfärdighet, kan icke förmås att trotsa den gällande
statsmyndigheten. Denna må vara hur ovederhäftig som helst,
rent personligt sett, den representerar dock lagens och
samhällets över den enskilde upphöjda majestät. “Hur skulle
ett samhälle kunna äga bestånd om dess i laga ordning
fattade beslut och domar skulle godtyckligt kunna upphävas
av den enskilde?“ frågar han Kriton. Ansvaret för domens
orättfärdighet överlåter han åt “den som rätt dömer“, för
att bruka ett bibliskt uttryck, som noga överensstämmer med
den antike tänkarens tankelinjer. Denna heroism, att
frivilligt gå mot en orättvis död av ren laglydnad mitt i ett
samhälle, där respekten för lag och rätt dagligen och stund“
ligen lossnade och där en tillfällig majoritet fällde dom under
intryck av den siste folkmötestalaren — ty sådant var läget
i det Athen, som genomgått peloponnesiska krigets, Alkibiades’ och de trettio tyrannernas upplösningstid — den
vittnar icke blott om antik statskänsla utan även om en
genomarbetad personlig karaktär av allt annat än vanliga
mått. Under denne mans andliga påverkan mognade Platon
till den store tänkare han blev.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
