— 5 — löften och svurna eder, avlagda under offer till gudarna och med dessa till vittnen. Med en “paian“, en sång till dessa gudomliga vittnen, gingo de till strid och död eller seger. En åskådlig bild av denna laglydnadens anda får man i den dialog av Platon, som inleder dessa provstycken på den hellenske tänkarens författarskap. Athenaren Sokrates, Platons filosofiske lärare, var dömd till döden, emedan han “förnekade statens gudar och förförde ungdomen“, alltså en typisk kättardom. Inför en upplyst opinion var detta av folkdomstolen fällda utslag fullkomligt orättvist. Det gällde här, som så ofta senare i historien, att kättaren var den i djupare mening religiöse, medan de ortodoxa domarne voro allt annat än gudarnas gunstlingar. En av Sokrates’ ungdomsvänner, Kriton, söker nu förmå honom att rymma ur fängelset. Detta skulle icke ha vållat några större svårigheter. Tvärtom torde till och med åtskilliga av dem som \ dömt Sokrates gärna sett att han undandragit sig följderna av deras lättsinnigt fällda dom. Men den dödsdömde, som ju själv klarare än någon annan var medveten om domens orättfärdighet, kan icke förmås att trotsa den gällande statsmyndigheten. Denna må vara hur ovederhäftig som helst, rent personligt sett, den representerar dock lagens och samhällets över den enskilde upphöjda majestät. “Hur skulle ett samhälle kunna äga bestånd om dess i laga ordning fattade beslut och domar skulle godtyckligt kunna upphävas av den enskilde?“ frågar han Kriton. Ansvaret för domens orättfärdighet överlåter han åt “den som rätt dömer“, för att bruka ett bibliskt uttryck, som noga överensstämmer med den antike tänkarens tankelinjer. Denna heroism, att frivilligt gå mot en orättvis död av ren laglydnad mitt i ett samhälle, där respekten för lag och rätt dagligen och stund“ ligen lossnade och där en tillfällig majoritet fällde dom under intryck av den siste folkmötestalaren — ty sådant var läget i det Athen, som genomgått peloponnesiska krigets, Alkibiades’ och de trettio tyrannernas upplösningstid — den vittnar icke blott om antik statskänsla utan även om en genomarbetad personlig karaktär av allt annat än vanliga mått. Under denne mans andliga påverkan mognade Platon till den store tänkare han blev.