—6— För att förstå den miljö och andliga atmosfär, vari antikens störste tänkare dvaldes, är det nödvändigt att vi först gå något längre tillbaka i tiden med våra betraktelser. Det antika Hellas uppnådde tidigt en storartad kulturblomstring på skilda områden; det kan vara nog att erinra om Iliadens och Odysséns litterära storbragd vid pass sju sekler före den kristna tidräkningen. Men knappast något av världens stora kulturfolk har sett sin glansperiod så snabbt förflyta som hellenerna. Redan i fjärde seklet f. Kr. börjar förfallet och avblomstringen. Dess förebud bevittnades av Platon och sågos av honom klarare än de flesta. Men i gengäld var blomstringens tid så mycket rikare, och även i det avseendet är Hellas ett fenomen bland jordens folk och länder. Man kan ju iakttaga analoga företeelser hos andra folk, men hos intet har på en gång ett sådant slösande andligt överflöd uppträtt som här. Vissa tider ha frambragt en rikedom av genialiska andar, under det andra tider så att säga lidit av andlig missväxt. De orsaker, som vållat denna ojämnhet, äro säkerligen lika mångskiftande som de äro outredda. Det beror icke uteslutande på de olika andliga förutsättningar som utmärka olika folk, ehuru denna skillnad givetvis spelar in. Att t. ex. det gamla Hellas’ folk över huvud var högt begåvat är ett allmänt erkänt faktum, liksom att t. ex. sudannegrerna äro mera slösinnade och teoretiskt mindre utrustade. Men om man betraktar hellenernas historia, finner man att vissa tider hos ett och samma folk företett den rikaste snilleblomstring, under det andra tider varit torftiga. Jämför t. ex. femte och fjärde seklets f. Kr. i Hellas, särskilt Athen, å ena sidan och fjärde och femte seklerna efter Kristus i samma land. Vilken oerhörd skillnad! Det ena av dessa tidevarv alstrade en hel här av de snillrikaste skalder, hävdatecknare, tänkare, arkitekter, bildhuggare, målare o. s. v., vilkas namn ännu i dag, nära två och ett halvt årtusen senare, äro kända för snart sagt varje bildad människa, det andra av de nämnda tidevarven har bland samma folk knappt frambragt ett enda verkligt stort namn, som världen ännu har anledning att minnas.