Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Platon. Några inledande ord om hans tid, hans person och hans tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—7—
Platon, född år 428 f. Kr. av rik och högättad
familj, växte upp i det stora femte seklets Athen. Han var
icke blott samtida med, han mottog personliga intryck
av sådana män som de dramatiska diktarna Sophokles,
Euripides och Aristophanes, hävdatecknarna Thukydides
och Xenophon, konstnärerna Pheidias och Polykleitos. En
högt begåvad, förnäm och förmögen yngling, omgiven av
denna andliga rikedom, vad kunde ej bliva av en sådan!
Men ingen av tidens stora andar verkade på den unge
tänkaren mer tilldragande än Sokrates, till vars lärjungeoch umgängeskrets han hörde från sitt tjugonde till sitt
tjugunionde år. Platon hade ännu ej ingått i sitt trettionde
levnadsår, då den sjuttioårige filosofen tömde giftbägaren,
av folkdomstolen i Athen dömd till döden som kättare.
Sokrates hade uppenbarligen gjort ett överväldigande
intryck på den unge ädlingen, och utan honom hade Platon
för visso ej varit Platon. Detta, som givetvis är sagt med
hänsyn till filosofens tanke- och viljevärld, gäller för övrigt
— det kan nämnas som en kuriositet — i rent bokstavlig
mening. Det var nämligen Sokrates, säges det, som i den
intimare umgängeskretsen gav honom ök- eller smeknamnet
Platon (den bredlagde). Han fäste sig vid hans ovanligt breda
panna. Under denna på skämt givna pseudonym har han
emellertid gått till eftervärlden, och få voro säkerligen
redan i forntiden, efter hans egna dagar, de som visste
att hans rätta namn var Aristokles.
För att förstå Platon måste man känna hans
läromästare Sokrates. Pontus Wikner yttrade en gång om
Kristus något sådant som följande — jag erinrar mig blott
andemeningen, ej ordalagen —: “han skrev inga skrifter och
det enda man vet att han skrev, det skrev han i sanden“.
Men ändå har ingen inspirerat till så mycken skrift som han.
I viss mån kan — skulle jag vilja säga — något liknande
sägas om Sokrates. Han har veterligen icke lämnat en
skriven rad efter sig, icke ens i sanden. Men hela det
grekiska och till stor del det europeiska tänkandet efter
hans tid är påverkat av honom och man kan kanske säga
att ingen annan av antikens hellener satt djupare spår efter
sig i tidens sand än denne underbare athenare. På sin
samtid gjorde han uppenbarligen ett ganska olikartat intryck,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
