Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Platon. Några inledande ord om hans tid, hans person och hans tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 8 —
allt efter människornas olika skaplynne och förutsättningar.
För dem som sågo endast till ytan torde han närmast ha
varit föremål för åtlöje, blandat hos somliga med förakt,
hos andra med mer eller mindre motvillig beundran, hos
alla åtminstone med undran. Han var till sitt yrke
ursprungligen bildhuggare, men tyckes icke mycket ha befattat sig
med sitt yrke. Likgiltig för vinning och mer än likgiltig,
fylld av förakt, för den ära som folkmötespolitiken erbjöd
— de bägge huvudintressena för hans samtids goda huvuden
— gick han omkring på gator och torg och i Athens lundar
och parker och förde till synes nära nog ett dagdrivarliv.
Sin yttre människa brydde han sig icke mycket om, och av
naturen var han verkligen ingen klassisk skönhet. Han
inbjöd sålunda icke så litet till åtlöje, men själv log han
vida mer åt det eleganta och korrekta Athen än detta åt
honom. Han hade nämligen en skarp tunga och under sina
promenader satiriserade han nästan grymt med sina medborgare. Särskilt förde han en obarmhärtig drift med all
slags humbug. Denna kritik gick ut över bl. a. en del
folkmötestalare, som gjorde karriär på hopens okunnighet
och på sin förmaga att forma ord utan vederhäftigt
innehåll. Dessa hyste därför gent emot Sokrates ett hat lika
oförsonligt, som han själv var orubblig i sin drift med dem.
Men han stötte sig med många andra — ty humbugen frodas
i många former —- och Sokrates drev gäck med dem alla.
En kategori, som hade särskild anledning att känna sig
träffad, var större delen av de s. k. sofisterna. Med sofist
menades egentligen en kunnig och lärd man, en “skriftlärd“.
Det vetgiriga grekiska folket satte mycket värde på visdom
och hade även starkt utpräglat sinne för konstnärlig form.
Det låter underbart, men det är ett faktum (och det visar
bäst vilken kulturfylld tid det var), att under generationen
närmast för Sokrates tid den store hävdatecknaren Herodotos
från Halikarnassos, en grekisk stad på Mindre Asiens
kust, en gång blev kallad till Athen för att där föreläsa
delar av sitt historieverk och för dessa föreläsningar
honorerades med en summa som med hänsyn till penningens
köpvärde på den tiden närmast kunde jämföras med ett
Nobelpris i vara dagar. Athens egen störste historieskrivare,
Thukydides, satt som ung gosse och grät av hänförelse, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
