Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Platon. Några inledande ord om hans tid, hans person och hans tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 9 —
han hörde dessa föreläsningar. Dessa intryck bestämde riktningen
av hans framtidsintressen. Kring en berömd “sofist“ samlades
vetgiriga unga män för att erhålla undervisning och det
betalades storartade summor till sådana sofister som voro mest
i ropet. Den namnkunnigaste av de sofister som
meddelade undervisning var den med Sokrates samtida Gorgias
från Leontinoi, en grekisk stad på Sicilien. Han förvärvade
på sin undervisning en högst betydande förmögenhet. Det
var icke blott privatlektioner sofisterna gåvo, de höllo också
föreläsningar och färdades från ort till ort, samlande väldiga
åhörarskaror. Deras verksamhet påminde i hög grad om
nutidens populärvetenskapliga föreläsningsväsen. Många av
dessa sofister voro hedervärda och kunniga män. Emellertid
lockade det lönande yrket även sämre element, och det
gick med denna upplysningsrörelse som så ofta i historien:
den började med utmärkta män och förträffliga ansatser, men
kom på förfall genom exploatering av okunnigheten och
vinningslystnaden. En allt mer växande mängd av humbugssofister
framträdde. De höllo föreläsningar och gåvo undervisning
i allt möjligt; utan att äga verkliga kunskaper duperade de
folket med sin företagsamma fräckhet och sina innehållstomma
men flödande fraser. Det var kring dessa, lika uppblåsta
som ovederhäftiga sofister av sämre slag, som Sokrates lät
sin bitande ironis pilbatteri vina, liksom mot de advokater
som inför folkdomstolarna höllo tal för och mot vad som
helst mot bra betalning, alldeles oberoende av sakernas
rättfärdighet eller orättfärdighet.
Den stora hopen betraktade Sokrates själv som sofist,
ehuru sofisterna icke hade någon argare vedersakare än
Sokrates. I ett avseende var han dem lik: han drog till
sig vetgirig ungdom. I hans sällskap såg man ofta en skara
ynglingar och yngre, stundom även äldre män, som njöto
av hans alltid underhållande och lärorika samtal. Men det
var en stor skillnad mellan en sådan sokratisk krets och en
sofist med hans lärjungar, bland annat däri, att Sokrates
aldrig tog betalt för sin undervisning. Han gav sig icke
ut för att meddela någon visdom: hans umgänge bestod i
fria samtal, som syntes roa honom själv lika mycket som
hans omgivning. Sitt livs nödvändigaste behov kunde han
tillfredsställa med sina små inkomster av det yrke han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
