Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Platon. Några inledande ord om hans tid, hans person och hans tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 16 —
livet som störande för den studie- och spekulationsverksamhet,
som var hans huvudintresse. Måhända har han också i någon
mån delat den allmänna antika ringaktning för kvinnan, som
även i viss mån skymtar fram hos mästaren Sokrates själv,
vars äktenskap med Xanthippa icke förefaller ha varit fullt
harmoniskt.
Om Platons höga och varaktiga anseende vittnar icke
blott hela den senare antiken utan även det faktum, att
så gott som allt hans författarskap blivit bevarat till vår
tid. Detta är då det gäller en antik författare, ett mycket
sällsynt fall. Det finns inom den latinska litteraturen en
analogi: Cicero, vars kolossala litterära alstring väl icke
fullständigt, men dock till allra största och väsentligaste delen
finnes i behåll. Det förhöll sig med Cicero bland romarna
som med Platon bland grekerna: han åtnjöt ett obrutet
anseende som den största prosaförfattaren. Dessa två äro
för övrigt män, som icke böra nämnas med någon ansats till
jämförelse. Platon var en av världens orginellaste andar,
Cicero blott en minnesgod lärd, en känslig ande, en
vacklande politiker och en stor stilist.
De Platon tillskrivna arbetena äro 44, därav flera i mer
än en del; hela antalet “böcker“ (små volymer) är 64. Men
icke alla äro äkta. Omkring 25 av dem kunna med
säkerhet, eller med största grad av sannolikhet, sägas ha flutit ur
hans egen penna. De förete, även de äkta skrifterna, ganska
stora olikheter, beroende på de olika tider, under vilka de
författats och Platons egen fortskridande utveckling. De
tidigaste äro författade av en ung man om 30 år och något
däröver. Det är de skrifter, i vilka inflytandet från den i
Platons tjugunionde år avlidne Sokrates, hans mogna
ungdoms store läromästare, är påtagligast och friskast verkande.
Över dessa vilar en frisk morgonstämning, en ynglingahåg, en klarögdhet och en konstnärlig harmoni, som verkar
i hög grad välgörande på läsaren. En dråplig skildring är
den, som i dialogen “Protagoras“ gives av denne berömde
sofist, över vilkens person och teorier Sokrates i skenbart
ödmjuk beundran utöser sin fina men bitande ironi. Lika nöjsam
är den berömda skriften “Symposion’’ eller “Samkvämet“,
där författaren låter flera av tidevarvets yppersta andar,
Sokrates, Aristophanes m. fl. sammanträffa på en fest hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
