— 18 — förverkliga rättrådigheten, måste dess styresmän själva vara rättrådiga. Vilka skola då styra? Enligt Platon kan man icke förvänta att flertalet medborgare skola vara genomträngda av rättrådighetens dygd. Endast de bästa, de på en gång kunnigaste och rättrådigaste böra styra. Fädernestaden Athen hade sökt sina styresmän på demokratisk väg: den allmänna rösten borde utpeka de rättrådigaste. Men det hade misslyckats. Och den attiska demokratien hade slutligen släppt själva urvalsprincipens garanti; man lottade ut ämbetsmän. Platon med sin aristokratiska härkomst och uppfostran hade säkerligen redan av naturen reagerat mot demokratien, men dennas urartning med dess kulmination i den okunniga folkdomstolens dödsdom över Sokrates hade ytterligare härdat denna hans ovilja. I Platons stat bör sålunda ett särskilt stånd uppfostras till styrande. Denna aristokrati bör uppfostras på det omsorgsfullaste. Med den strängt antikdoriska uppfattningen av samhällets absoluta överordning över den enskilde låter Platon i sin stat de styrande bestämma vars och ens plats i samhället efter hans anlag — den enskildes vilja får därvid ej göra sig gällande annorledes än i form av visade anlag. Han avskaffar vidare äktenskapet och familjelivet: staten övertager barnens uppfostran efter ett nästan mer än spartanskt system. Staten, d. v. s. den visa styrelsen, får utvälja till och med det kommande släktets föräldrar, varvid bör tillses att de bästa egenskapernas nedärvande främjas genom att de för släktets fortplantning bästa individerna paras. Vid ungdomens uppfostran i Athen spelade diktkonstens verk, särskilt de homeriska dikterna, en roll, som nästan motsvarade bibelns i den kristna undervisningen. Märkligt nog tyckte Platon icke om detta. Han förvisade skalderna ur sin idealstat. De ljuga och förföra, menade han. Det berättas att han offrade åt elden all poesi han själv i sin ungdom författat. Över huvud går Platons uppfostringsideal ut på ett strängt avsöndrande från de ungas tanke- och föreställningsvärld av alla efter hans mening skadliga inflytelser. Därmed sammanhänger en sträng censur även över de vuxna i hans idealsamhälle- Privategendomen är också avskaffad, och staten tilldelar medborgarna deras beskärda lott. Nog är hans samhällsideal strängt nog och originellt nog. Det har berörings-