— 20 — prolog börjar: “I begynnelsen var Ordet och Ordet var hos Gud och Ordet var Gud------- Och ordet vart kött.“ Den som skrivit denna prolog har gått i Platons skola. Det vill säga indirekt, genom många mellanled, ty det ligger ju 400 år mellan dem i tiden. Men den platonska tanketraditionen är i dessa ord sällsynt väl bevarad genom tiderna. Vi nämnde nyss, att enligt Platon allt som är verkligt egentligen består av andlig substans, tankar (idéer). Men för att tanken skall kunna verka i vår skenbart materiella värld, måste den ikläda sig denna världs former. Den första, så att säga luftigaste och minst kroppsliga, men dock i viss mening materiella form, i vilken tanken kläder eller uppenbarar sig är det talade ordet. Men uppenbarelsen och materialiserandet kan bli ännu grövre och påtagligare: ordet kan bli kött, d. v. s. idén kan taga form i en kroppslig gestalt, som då verkligen är så att säga ordet eller — ännu ursprungligare — tanken, idén. Den som uppmärksamt läser de tre första evangelierna och med dem så jämför det fjärde, skall överraskas av den stora olikheten. För de tre förstnämnda är huvudsaken att berätta minnen, handlingar och uttalanden av Kristus. Berättelsen göres i enkel, episk stil. Men det fjärde evangeliet resonerar mer än det berättar; och Kristi egna yttranden refereras i en utförlig filosoferande form. Hela framställningen är dessutom genomandad av logosläran, som ingenting annat är än Platons idélära tillämpad på den kristna förkunnelsen och traditionen. Vi människor äro enligt Platon så att säga “Guds tankar“ förkroppsligade, eller borde åtminstone så vara. För den kristne platonikern är Kristus framför allt Guds tanke, hans förkroppsligade logos eller ord, vilket då också — eftersom tanken är det enda verkliga — är lika med att han är Gud själv. Någon lära om att Kristus är Gud framställes icke av de tre första evangelisterna, de framställa honom såsom en människa, visserligen högst underbar och i högre grad gudabenådad än andra; men för den fjärde evangelisten är han Gud själv uppenbarad i världen. Platon vördades i antiken som filosofernas obestridde stormästare. Philosophorum quasi deum (så gott som en gud bland filosofer) nämner honom romaren Cicero ett halvt