Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Platon. Några inledande ord om hans tid, hans person och hans tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 20 —
prolog börjar: “I begynnelsen var Ordet och Ordet
var hos Gud och Ordet var Gud–––- Och ordet vart
kött.“ Den som skrivit denna prolog har gått i Platons
skola. Det vill säga indirekt, genom många mellanled, ty
det ligger ju 400 år mellan dem i tiden. Men den platonska
tanketraditionen är i dessa ord sällsynt väl bevarad genom
tiderna.
Vi nämnde nyss, att enligt Platon allt som är verkligt
egentligen består av andlig substans, tankar (idéer). Men
för att tanken skall kunna verka i vår skenbart materiella
värld, måste den ikläda sig denna världs former. Den
första, så att säga luftigaste och minst kroppsliga, men dock
i viss mening materiella form, i vilken tanken kläder eller
uppenbarar sig är det talade ordet. Men uppenbarelsen
och materialiserandet kan bli ännu grövre och påtagligare:
ordet kan bli kött, d. v. s. idén kan taga form i en kroppslig
gestalt, som då verkligen är så att säga ordet eller — ännu
ursprungligare — tanken, idén. Den som uppmärksamt
läser de tre första evangelierna och med dem så jämför det
fjärde, skall överraskas av den stora olikheten. För de tre
förstnämnda är huvudsaken att berätta minnen, handlingar
och uttalanden av Kristus. Berättelsen göres i enkel, episk
stil. Men det fjärde evangeliet resonerar mer än det
berättar; och Kristi egna yttranden refereras i en utförlig
filosoferande form. Hela framställningen är dessutom genomandad av logosläran, som ingenting annat är än Platons
idélära tillämpad på den kristna förkunnelsen och traditionen.
Vi människor äro enligt Platon så att säga “Guds tankar“
förkroppsligade, eller borde åtminstone så vara. För den
kristne platonikern är Kristus framför allt Guds tanke, hans
förkroppsligade logos eller ord, vilket då också — eftersom
tanken är det enda verkliga — är lika med att han är
Gud själv. Någon lära om att Kristus är Gud framställes
icke av de tre första evangelisterna, de framställa honom
såsom en människa, visserligen högst underbar och i högre
grad gudabenådad än andra; men för den fjärde evangelisten
är han Gud själv uppenbarad i världen.
Platon vördades i antiken som filosofernas obestridde
stormästare. Philosophorum quasi deum (så gott som en gud
bland filosofer) nämner honom romaren Cicero ett halvt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
