- Project Runeberg -  Två dialoger : Sokrates' sista samtal och hans död /
30

(1918) [MARC] Author: Platon Translator: Johan Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriton

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

har velat beflita sig om dygden. Som sagt, jag blyges både
för din skull och vår egen, dina vänners. Det kommer ju
att se ut som om hela ditt nuvarande öde haft sin orsak
i någon slöhet från vår sida, såväl att det gick till
rättegång, ehuru det kanske kunde ha undvikits, som ock själva
sättet varpå rättegången fördes och så nu till sist detta
— liksom en klumpig och löjlig slutakt på en komedi —
att det tager sig ut som om vi hade gett tappt av något
slags feghet och slapphet, då vi icke ville rädda ditt liv,
och icke du heller, ehuru det varit fullkomligt utförbart, om
det blott hade varit något besked med oss. Tänk sålunda efter,
Sokrates, om icke, själva olyckan oberäknad, även vanära
kommer att vila över både dig och oss. Överväg nu
verkligen allvarligt detta, eller rättare sagt: det är ingen vidare
tid att överväga, utan blott till att fatta beslut. Och det
finns endast ett beslut att fatta, ty under den natt som
stundar måste allt vara verkställt; dröja vi, så lär det nog
bli outförbart och icke längre vara möjligt. Nej, Sokrates!
Du måste för allt i världen nu lyda mig och icke krångla.

Sokrates. Käre Kriton, jag uppskattar till fullo din
ivriga omsorg, såvitt den låter sig leda av det som är rätt
och gott, men i annat fall är den blott till desto mera
besvär, ju större den är. Vi måste alltså se till, om det är
rätt att göra vad du vill eller icke. Ty jag är nu som förr
sådan, att jag icke rättar mig efter något annat i mitt väsen
än den förnuftsgrund, som jag vid min eftertanke finner vara
den bästa. Men de grundsatser, som jag förut har funnit böra
uppställas, dem kan jag icke nu kasta över bord, för det att
detta öde har drabbat mig, utan jag anser dem nog lika
riktiga även nu, och jag sätter samma värde på dem och
rättar mig efter dem nu som förr. Om vi alltså icke ha några
bättre grunder att anföra, så kan du vara fullt övertygad
om att jag icke alls kommer att lyda dig, vad än den stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 31 13:18:20 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvadial/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free