— 31 — hopens makt skulle kunna skrämma oss med — liksom man skrämmer barn — även om det vore vida värre än hittills med fängelse och dödsdomar och egendomsindragningar. Huru skola vi alltså på bästa, tillförlitligaste sätt kunna företaga den undersökning det nu gäller? Jo, vi måste först ånyo upptaga till prövning det tal du nyss förde om människors mening. Var det rätt eller orätt, när vi alltid förr sade, att med hänsyn till folks meningar det är vissa sådana som vi böra fästa vikt vid, andra däremot icke? Eller kanske det var så, att denna grundsats var riktig endast på den tid, då jag icke hotades av döden, men att det nu har visat sig, att den blott anfördes för syns skull och att den i verkligheten endast var skämt och meningslöst pladder? Jag vill föreslå dig att vi undersöka den frågan, huruvida den anförda grundsatsen förlorar sin giltighet på grund av mitt nuvarande läge eller om den fortfarande är giltig: om vi skola låta den fara eller fortfarande rätta oss efter den. Om jag icke far vill, har det flera gånger förklarats av auktoriteter just vad jag nyss sade, nämligen att med hänsyn till människors meningar bör göras en åtskillnad: somliga förtjäna stort avseende, andra däremot icke. Nå säg nu, inför gudarna, Kriton: anser du detta vara riktigt? Du är, mänskligt att döma, ju icke utsatt för risken att nödgas dö i morgon, så att detta förestående öde skulle behöva störa dina slutledningar. Nå! Tänk efter! Tycker du icke det vara rätt talat, att man icke bör bry sig om folks alla meningar, utan allenast vissa, andra icke? Och icke heller allas meningar, utan allenast vissa människors, andras icke? Vad tycker du? Är icke detta riktigt? Kriton. Jo, det är ju alldeles riktigt. Sokrates. Det är väl då de riktiga åsikterna man bör fästa avseende vid, de oriktiga däremot icke? Kriton. Ja.