— 35 — vår bevisföring obestridligt har ådagalagt, icke bry oss om något annat än det som nyss yttrades: huruvida vi handla rätt genom att lägga ut penningar och ge handtryckningar åt dem som lista mig undan härifrån och genom att även själva vara verksamma vid min rymning, eller om vi i verkligheten handla orätt genom att så göra. Om det då visar sig, att vi skulle handla orätt, så torde vi väl ej behöva någon vidare överläggning, huruvida vi böra stanna kvar här och i stillhet möta döden och lida evad som kan hända hellre än att handla orätt. Kriton. Ja, det förefaller ju alldeles riktigt talat, Sokrates. Tänk då själv efter vad som är att göra. Sokrates. Ja, låt oss tänka efter gemensamt, min bäste Kriton. Och har du vid undersökningens fortgång någon giltig invändning att göra, så säg bara till, och jag skall rätta mig därefter. Har du däremot icke, så sluta då en gång för alla med detta enträgna tal, att jag skall avlägsna mig härifrån utan att ha fått athenarnas lov. Jag är nämligen angelägen om att du godkänner min bevisföring, och jag skall icke låta den fortgå, därest du ej vill vara med. Tänk alltså efter, om du godkänner dess förutsättning och utgångspunkt, och sök att svara på vad jag frågar efter ditt bästa förstånd. Kriton. Nå, det skall jag söka göra. Sokrates. Mena vi, att man under inga omständigheter får handla orätt med vett och vilja? Eller mena vi att man under vissa förhållanden får göra orätt, under andra icke? Är det verkligen såsom vi just sade och som vi så ofta i våra förra samtal kommo överens om, att det aldrig är vare sig gott eller vackert att göra det orätta? Eller ha kanske alla våra forna grundsatser nu på dessa få dagar runnit bort? Då ha vi ju förut, käre Kriton, vi