MtOSEETENESIHINIHIRI SIORSt — 36 — gamla gubbar, i våra allvarliga samtal oss ovetande varit ingenting bättre än oförståndiga barn. Eller förhåller det sig dock icke ovillkorligen så, som vi då sade, att det under alla förhållanden är både brottsligt och skamligt att göra det orätta, evad den stora mängden säger ja eller nej och vad vi än få undergå för öden, vare sig det blir ännu värre än det som nu sker eller lindrigare? Kriton. Jo, det mena vi. Sokrates. Alltså får man under inga omständigheter göra orätt? Kriton. Nej, aldrig. Sokrates. Alltså icke heller göra orätt — som folk allmänhet anser lämpligt — om man själv blir orättrådigt behandlad? Kriton. Nej, det är tydligen icke rätt. Sokrates. Vad följer nu vidare härav? Bör man tillfoga skada eller ej, Kriton? Kriton. Det bör man ju icke. Sokrates. Nå, är det då rätt — som den stora mängden menar — att göra skada igen, när man själv blir offer för skadegörelse? Eller är det icke rätt? Kriton. Icke rätt. Sokrates. Nej, ty man får ju icke göra orätt. Och det är ingen skillnad på att göra orätt och göra skada mot någon. Kriton. Det är sant sagt. Sokrates. Det är alltså icke tillbörligt att göra någon människa orätt igen eller skada igen, vad man än får lida från andra människors sida. Tänk nu noga efter, Kriton, när du erkänner detta, att du icke gör något medgivande, som icke stämmer med din verkliga övertygelse. Jag vet nämligen att denna åsikt omfattas av mycket få människor och även för framtiden lär komma att ha få anhängare. De som omfatta denna mening och de som icke göra det, de