— 43 — oss? Nej, det skall du nog icke, Sokrates, åtminstone om du lyder vårt råd och icke gör dig till ett åtlöje genom att övergiva staden. Om du nämligen överträder och bryter din tro och loven, tänk efter vad du då gör dig själv och dina närmaste för gott. Att dina närmaste komma att riskera landsflykt och förlust av medborgarskapets förmåner samt förlust av sin egendom, det är ju nästan uppenbart. Och du själv! Om du beger dig till någon av grannstäderna, t. ex. till Thebe eller till Megara — bägge dessa ha ju god lag och ordning — så kommer du som en fiende, Sokrates, en fiende till deras samhällsordning, och alla som sätta värde på och hålla vakt om lag och författning i dessa städer lära komma att se snett på dig, förmenande att du är en samhällsomstörtare, och du skall sålunda i din person synas som ett levande bevis för hur rätt de domare handlade, som dömt dig. Ty den som vill omstörta den lagliga samhällsordningen, han måste väl i högsta grad synas vara en förförare av unga och oförståndiga människor.1 Skall du då undvika de stater, som ha god samhällsordning och de människor, som äro mest rättskaffens? Och om du så gor, bhr då ditt fortsatta liv av något värde? Eller skall du närma dig dem och vara oförsynt nog att vilja umgås och samtala med dem? Och vad skall du då föra för ett slags samtal? Månne sådana som här: att dygd och rättfärdighet och laglydnad och ordning är det för en människa viktigaste? Men tror du icke då, att man skall finna Sokrates’ upptradande rätt oanständigt? Åjo, det lär du allt nödgas tro. Nå ja, du kan ju hålla dig borta från dessa orter och fara till Thessalien, till Kritons vänner; där råder nämligen den största 1 Den officiella anklagelsen mot Sokrates, på grund av vilken han blev dömd till döden, var att han .förnekade fosterlandets gudar och förförde ungdomen*.