— 44 — oordning och tygellöshet1 och där torde man säkerligen med noje hora dig berätta hur löjligt det gick till, när du rymde ur fängelset, med något skynke över dig, en skinnfäll eller vad det kunde vara, sådant som folk som rymmer plägar kasta över sig, förklädd till en annan skepelse. Men att du, en gammal gubbe, som mänskligt att döma icke kan ha lång tid av livet kvar, med en sådan begärlighet klänger dig fast därvid, att du för att behålla livet överträder de högsta lagar, tror du icke att det blir någon som kommer att kasta dig det i ansiktet? Kanske icke, om du aktar dig för att stöta någon, men annars lär du allt få höra både många och förödmjukande ord, min käre Sokrates. Du kommer alltså att få krypa och träla för alla människor så länge du lever Och vad skall du ha för dig? Festa kanske, liksom om det varit for att äta och dricka som du avvikit till Thessalien? Och allt detta ditt tal om rättrådighet och de andra dygderna, vart tar det vägen? Men det är väl kanske för dina barns skull, som du vill leva, för att du skall få uppföda och fostra dem? En skön uppfostran! Att föra dem till Thessalien for att där uppfostra dem! Och till den andan måste du också göra dem till rotlösa främlingar, så att de också skola få njuta den förmånen av dig!2 Eller kanske detta icke är meningen, utan de skola uppfödas och uppfostras här i staden medan du lever, och du menar att det skulle bli en bättre uppfostran, när du icke umgås med dem själv! Dina vänner och närstående skola kantänka vårda sig om dem. Jaså! De skola vårda sig om dem, Thessalien var, liksom över huvud de delarnehelleniska av Hellas och — nordligare och Balkanhalvön, anselt som halvbarbariskt område, där den kulturen endast ofullständigt kunnat civilisera folket. AA Det tillhör den antika samhällsuppfattningen, rättslös. För att att en främling är överhuvud kunna existera utom sitt fädernesland måste man åtnjuta verksamt skydd av någon landets invånare, någon »gästVän». Annars riskerade man både liv och egendom och överhuvud all personlig säkerhet. Att bli utstött ur fäderneslandet betraktades därför som den största olycka. gartor