— 50 — och jungfrur till Kreta och lyckades rädda både deras och sitt eget liv.1 De gåvo då, säges det, ett löfte att, om de komme välbehållna hem, varje år avsända en offerbeskickning till Delos. En sådan sänder man därför alltjämt årligen ännu i vår tid till Apollon. När de nu börja denna heliga förrättning, bjuder lagen att under hela denna tid hålla staden obefläckad och bl. a. icke avliva någon därtill dömd, förrän skeppet både kommit fram till Delos och åter därifrån. Detta kan understundom taga rätt lång tid, när det råkar bli ogynnsamma vindförhållanden. Förrättningen anses taga sin början i det ögonblick, då Apollons präst bekransat skeppets akterstäv. Detta hade nu händelsevis inträffat dagen före den, då Sokrates dömdes. Detta var orsaken, varför han fick så lång tid på sig i fängelset mellan domen och dödsdagen. Ekhekrates. Nå, hur var det, när han dog? Vad var det som sades och gjordes, och vilka voro tillstädes av mannens vänner och närstående? Eller kanske de styrande ej tilläto dem närvara, så att han fick dö utan någon vän i sin närhet? Phaidon. Visst icke! Nej, det var några, ja många till och med, som voro tillstädes. Ekhekrates. Gör oss då den tjänsten att, så noggrannt du kan, berätta oss allt detta, om du har tid just nu! 1 På Kreta härskade, enligt hellenernas arvsägner, i historiens morgon den mäktige Minos. (I själva verket hade Kreta långt före Grekland haft en hög kultur och ordnade samhällsförhållanden. Vid tiden för sista sekelskiftet väckte engelsmannen Arthur Evans utgrävning av dess urgamla kungaborg — till sina äldsta delar härrörande från 3:e årtusendet f. Kr. — ett oerhört intresse och befäste åsikten om Kreta som Europas äldsta kultursäte.) Sagorna visste förtälja, att Minos låtit bygga en konstrik bygguad, »Labyrinten», så invecklad att ingen utan särskild ledning där kunde hitta ut. när han en gång kommit in. Där dyrkades ett demoniskt vidunder med tjurhuvud, Minotauros, åt vilken årligen sju athenska ynglingar och sju jungfrur från samma stad måste sändas som offertribut. Den attiske kungasonen Thesevs lyckades slutligen döda Minotauros och befria Athen från denna nesliga skatt. Se ovan sid. 26.